Midsommar är över!

Ärligt talat så var midsommar den värsta utmaningen hittills. Jag klarade det, men gösses så jobbigt. Jag har börjat att äta ett mål om dagen, vilket jag hade planerat sedan tidigare eftersom vi får den godaste midsommar lunchen i Sverige. Det är samma varje år, och jag längtar redan till nästa midsommar. Precis som det står i sektboken från itrim så kommer hungern tillbaka när man börjar att äta. På midsommar kvällen var det dags att grilla entrecote, med rödvin och sallad. Jag kände mig hungrig. Jag hade dessutom tagit min sista kostersättningt flera timmar innan, och höll bokstavligen på att dö. Min sociala förmåga är väl inte på topp under den här viktminskningen. Tidigare har jag somnat först på grund av att jag druckit för mycket för fort. Nu somnade jag först för att jag inte hade lust att vara vaken längre. Jag bara gick och la mig och hoppades på att morgonen skulle komma fort.

Det är en tuff process att gå ner i vikt samt att ändra dåliga mat vanor, man skall vara helt medveten om det. Men det är så värt det, för när jag vaknar på morgonen och glider ner i ett par shorts som är storlek 38 kommer leende tillbaka på läpparna.

love and understanding!

2 goda ting!

För det första så väger jag numera 60 nåt, och inte 70 nåt. Det känns som målet nu närmar sig med stormsteg nu när jag ligger på rätt 10-tal. Sen att vågen stannade på 69.9 kan man ha sina åsikter om.... Men det är 60, nåt enligt mitt sätt att se det, sen att jag är närmare 70 än 60, bryr jag mig inte ett dugg om. Pilen går åt rätt håll, det är det viktigaste.

Åt mitt första mål idag, på 9 veckor och det var sååååå GOTT!!!!. använde bara lite peppar och balsamvinäger, behövde inget salt för allt smakade så mycket. Sparrisen var mör och nyångad, tonfisken färsk och halstrad, och rums varma tomater med en skvätt balsam... Jordgubbarna var svenska, men inte så goda som det brukar vara,, eller som jordgubbarna i Jämtland men gött.

Glad Midsommar!

Det är bara att bestämma sig.

Jag har legat och funderat. Det har gått drygt 9 veckor sedan jag började seriöst med min viktminskning. Det har gått bra. Jag tar en normal 38 idag(Vi pratar alltså INTE italienska storlekar). Jag är så stolt över mig själv! Det jag funderade över, är vad är mitt framgångsrecept? Jag kom på det. Det är bara att bestämma sig. Som Nike reklamen, Just do it! Det finns konstanta frestelser och anledningar till att "bara" ta ett glas vin eller "bara" ta en tårtbit för lilla Kalle fyller 5. Det är midsommar, kalas, fester, jul, middagar, familjeträffar. Och det händer saker hela tiden.

Jag tror att det viktigt att fråga sig själv, vill jag verkligen det här, och är jag tillräckligt motiverad att göra alla de förändringar som krävs för att nå dit? Är det ÄRLIGA svaret JA, then Just do it! Det gör ont, det är plågsamt, men tror mig, det är så värt det. Lycka till i era utmaningar.

Fick en liten belöning för jag varit så duktig av en go liten tjej där hemma, en del kallar det för barnarbete. Jag kallar det för att hålla mamma samarbetsvillig...?

Peace

Romantik i Kubik!

Ja, började helgen med att tjura för att vågen inte hade rört sig på en hel vecka. Väger fortfarande 70.5. Tålamod är en dygd, säger min mamma, så de e bara att kämpa vidare.

Annars har helgen i Stockholm varit helt fantastisk. Kärlek och romantik i luften. Till och med Stockholms Polisens alla 2 500 eller hur många de nu var, var enormt trevliga. De log, var trevliga och hjälpsamma. Kändes mer som polisen i stora landet i väst. Sen har jag förstått i efterhand att det var landsortspolisen som var på plats och det förklarar en hel del... :)

Pressbyrån bjöd mig och min man på lite chokladbitar, för att vi såg så glada ut. Hade inte hjärta att tacka nej, utan tog dem, tackade fint och tvingade min lilla man att äta upp allt själv. Det var sol och lusten att ta ett glas iskall rosé på Gården utanför Norra Latin blev ganska stor. Det gick över snabbt. Jag fick en bild i huvet, ungefär som tandkrämsreklamen när karies angriper tänderna, att tomma kolhydrater angriper min stackars kropp, och förstör allt jag åstakommit. Överlevnadsinstinkt eller panik... vet inte ... funkade gjorde det... jag stod emot frestelsen och ser fram emot min första matbit på torsdag som blir, halstrad tonfisk med ångad sparris och jordgubbar! Det vill säga inga tomma kolhydrater.

I´m lovin it!

Hungrig!

Idag har jag varit otroligt hungrig. Jag tror att det sitter i huvet, eller kanske i magen... Jag vet inte. Jag vet bara att jag längtar efter riktig mat. Det är oxå lite jobbigt. Jag måste erkänna att jag känner en viss rädsla. Trots att jag inte är i mål ännu så trivs jag enormt bra med min nya vikt. Jag vill bli lite mindre och stanna där. Jag är väldigt medveten om att det kommer att krävas en enorm kraft ansträngning och disciplin i fortsättningen.

Tyvärr finns det en del olyckskorpar där ute som är helt övertygad om att jag kommer att misslyckas behålla min lägre vikt. De har kanske rätt, men det är så trist att de inte kan bjuda på stöd, support och hjälp istället. Jag känner en fantastisk kvinna som är väldigt vacker och ganska rund. Hon vill inte vara rund och tycker att det är jobbigt, men hon tror på mig och ger mig precis den där pushen jag behöver. Hon vet hur det känns.

Sen har jag ganska många vänner som tycker att jag är vacker som jag är, tjock som smal, vilket jag uppskattar oerhört mycket. Men som sagt drar man på övervikt handlar det inte bara om skönhet, det handlar om att kroppen måste må bra. Jag har bara en kropp, och ett liv.

I want to make the best of it.

Vem faan är hon?

Det är helt sjukt... Jag skall väga mig i morgon och jag gissar att jag ligger strax under 70 kilo. Den som lever får se.

Det som är lite läskigt är att varje gång jag går förbi en spegel så undrar jag, "Vem faan är hon?" Jag känner inte riktigt igen mig själv.... jätte skum känsla.. Känner mig som jag alltid har gjort... Tror att jag ser ut som jag alltid har gjort... Och blir lika förvånad varje gång jag ser min spegelbild. Käkade lunch med en underbar vän och hon satt mest och stirrade på mig, och nu börjar jag förstå varför. Till och med min man kläckte ur sig en märklig kommentar som jag kan berätta vid ett annat tillfälle.

Det gör inget för jag gillar den där i spegeln mycket bättre än den gamla, framförallt har hon inte en rumpa som tar upp hela spegelbilden.....

Fett eller Muskler?

Det största problemet med en snabb viktminskning är att tappa muskelmassa. Oxå min största ångest. Jag har tränat regelbundet 3 - 4 gånger i veckan och powerwalkat 5 gånger i veckan. Det är normalt för mig men jag kan ärligt erkänna att det har varit skitjobbigt att träna utan energi nog till att klara sina normala vardagssysslor. Jag har kämpat på, och det har gett resultat. Jag har inte tappat ett enda gram muskler under hela min viktminskning även om jag har tappat viss styrka. Sen kan det bero på att mina glykogen depåer är tomma ( Där musklerna normalt hämtar sin energi) att jag inte orkar riktigt lika mycket som vanligt.

Fett överst, muskel underst, vilken vill du helst ha??

Jag börjar att äta ett mål om dagen om en vecka! Det skall bli jätte spännande och jag har redan börja planera mina intag. Jag skall verkligen bli en kalorisnobb och ser fram emot att både behålla målvikten och mentala inställningen lång tid framöver!


Tack all ni som supportar mig, det är inte så långt kvar nu!

70.5 KG

Vägde mig i lördags och blev glatt överraskad när vågen visade 70.5.  Nu är det verkligen inte långt kvar! Det skall bli underbart att få äta riktig frukt och grönsaker om 10 dagar. Jag vet att det omöjligen kan vara bra för kroppen att svälta den som jag gjort, men det har varit nyttigt för mig. Jag har omvärderat mycket och inser vilken tur jag har som får äta och det härliga är att jag längtar efter riktig mat. Jordgubbar, nektariner, sparris, OSTRON, lax, öring och harr(mamma!!!). saknar vin mycket mindre än jag trodde, och jag är numera vaken senare än 20:00 på fredag kvällar, till skillnad från när jag tog ett glas rött efter jobbet för att inleda helgen...

Var tvungen att testa Nudiejeansen. De kommer aldrig att sitta bra på mig för de är gjorda för kurvlösa människor med sparris ben, men jag kan nästa nästan knäppa dom nu! Yippi

Under 70 är sista delmål, 66-67 är min slutliga målvikt.

Sekten räddar!

Ja... det var så tråkigt igår och det är fortfarande lika tråkigt. Tävlings människa som jag är klarar jag aldrig av att tacka nej till en utmaning. Min Hälsokonsult uttryckte det så här. Varför sakta in före mållinjen när du bara har 2 veckor kvar? Kör 2 veckor till börja din upptrappning, du bör vara i mål. Sen kan du börja leva efter dina nya och sundare vanor. Ja, sagt som gjort, fortfarande lika trist men 2 veckor till är det. Ligger på ett BMI 25.5 så jag har fortfarande övervikt. Ansiktet börjar dock ta ut sin rätt, och rynkorna blir allt tydligare. Fast personligen gillar jag rynkor, de visar llivseerfarenhet, precis som mina bristningar på magen, kanske inte så vackra i sig, men varje gång jag ser min mage med dess brister påminns jag av de fantastiska barnen som förgyller min tillvaro. Helt klart värt det och jag skulle aldrig ta bort dem, de vore som att ta bort en del av mig själv och mina erfarenheter.

Detta ansiktisutryck är när jag går på lågkolhydrat diet, en daglig vana, jag kallar det för en Johanna (ni som har träffat henne förstår varför), da dö duh öööö da.. fattar lite trögt. Trögheten gjorde att jag antog en ny utmaning idag, tjejmilen den 5 september,. Hur tänkte jag nu? Jag HATAR att springa. Så skall jag börja träna till tjejmilen behöver jag verkligen börja äta!... Åhhh vad jag blir trött på mig själv.  Så kära vänner, 2 veckor till på svältkost, sen är det att klara tjejmilen nästa mål.

Trevlig helg!

TRÅKIGT!

Alltså, det här börjar bli assssssa trist! Rädda mig någon..... Alltså, det är så tråkigt att jag inte vet var jag skall ta vägen. Tråkigt  tråkigt tråkigt... snooze ... snooze ... tråkigt.

Jag kan inte äta den enda rätten jag tycker om Chili sin carne med en matsked sambal för min mage protesterar. Den låter, rumlar och brummar. När jag satt på spinningcykeln i torsdags, så började till och med jag undra om jag inte satt på en motorcykel. Som tur är, spelar de så hög musik, att ingen hörde min motor i alla fall. Nä allvarligt talat, det här är för trist. Jag kommer att sakta gå på en varierat kost från o med lördag. Jag har plågat min kropp nog, och resterande få kilo jag behöver gå ner, kan få ta lite tid. Jag måste ändå ta det väldigt lugnt i 2 veckor så magen anpassar sig till fast föda igen.

Kram på er, och tack för all support! Ni är bäst.

Las Vegas!

Matmecka för en American som jag är Las Vegas. Har bokat en resa till leklandet för vuxna i oktober. Och har redan bestämt var och vad jag skall äta.

Som de säger på itrim, man kan äta allt men inte hur mycket som helst och inte hela tiden. Det jag kommer att unna mig är en Ruben (Alldeles  för många kalorier), min favorit smörgås alla kategorier - Corned beef, sauer kraut, swiss cheese, sauce och jewish rye. Låter kanske lite märkligt för en oinvigd. Men min mor som jag försöker lirka med på resan,  kan intyga: - Är den tillräckligt bra så är den värd en flygresa till andra sida jordklotet. Tänk på det mamma min, så bra är den!

Härliga dagar

Två skitroliga grejjer har hänt.

Först ställde jag mig på vågen imorse och den visade fantastiska 72.3 kilo. Nu är det inte så många kilo kvar till mål. Jag har ökat min målvikt något och tror inte längre att jag skall väga 65, tror att det kan bli lite för lite. Jag skall i alla fall under 70 kilo och bestämmer utifrån det vad som känns bra.

Bästa komplimangen fick jag av min spinning instruktör igår. Jag har inte varit på mitt vanliga gym sedan jag började på itrim. Han så inte oj, vad smal du har blivit eller oj va snygg du har blivit utan hans enda kommentar var " Djävlar vad fit du har blivit, bra jobbat!" Tack Pablo, det är mitt mål, att se sund och stark ut!

Kan det bli bättre?

Drägg

Jag vet inte om det är för lite kalorier, blodsocker eller om jag bara allmänt börjar bli gammal och gnällig. Är det bara jag som tycker att alla flak åkande ungdomar som firar en av sina stora dagar, studenten( Som förvisso inte är något att fira längre, det inte häftigare än att sluta 9:an på 80-talet.) Har blivit ett gäng drägg som luktar gammal öl i nakna överkroppar. Var tog finessen, skumpan och festen vägen. Jag brukade vinka o busvissla för jag har alltid känt sådan glädje när jag sett dessa lycklig ungdomar i början av sina liv.  Det flesta ser ut som om det är slutet på livet och att socialen är nästa anhalt. Ja det är verkligen inte roligt med LCD, allt blir alldeles för verkligt.

heja kanelbullen, hellre 600 kcal än en student på kanelen

Nu börjar det bli tråkigt!

Nu börjar det blir riktigt tråkigt. Det är sommar snart, eller är det sommar? Kalendern säger en sak, och utomhus temperaturen säger nåt helt annat. Jag är förvirrad.

Fest inbjudningarna börjar att hagla in, det är grillfester, vanliga kalas, släktträffar, sommarpartyn och sist med inte minst midsommarton. Vi har den mest underbara traditionen, och midsommar lunchen är så god att man alltid längtar till nästa midsommarafton direkt efter intaget. Förutom riktig champagne i goda vänners lag, är det alla sorters fisk du kan tänka dig, med rätt tillbehör. Alltid pinfärskt och hemlagat. Nu är inte lunchen onyttigt i sig, utan riktigt bra, men jag får ändå inte äta då..... viktigaste med programmet är en långsam återgång till ett högre kaloriintag, och tyvärr ligger midsommarafton 5 dagar innan jag börjar äta mitt första mål (ett mål om dagen i 7 dagar), bestående av fisk/kyckling och grönsaker. Jag tycker ändå att midsommar borde flyttas till juli för det är då det börjar likna sommar....

Så midsommar kommer att laddas upp med Vatten, lime, och jag kommer att bälja i mig kaffe, för jag har hört att året tävling är att inte låta mig somna först, vilket jag alltid gör... med eller utan mat o sprit....