Thursday, August 30, 2012

Intervallträning med Kollegorna

I onsdags var det konferens med jobbet. Jag blir alltid lite stressad inför tillställningar jag inte har kontroll över. Framförallt nu när jag tränar så intensivt, känns det viktigt för mig att kunna hålla mig till mitt träningsprogram. Hur lycklig blev inte jag när Camilla, vår VD, bjöd in till ett löppass innan middagen via vår FB grupp. Det var löpning som stod på tisdagens träningsschema. Självklart svarade jag JA!!!  Men..... jag svarade i fel ruta på inbjudan i vår FB grupp.. Inte så bra... tydligen...

Jag har trots allt ganska begränsade kunskaper i socialamedier. Det resulterade i en liten uppläxning av vår fantastiska marknadsavdelning vilket slutade i en lektion i hur jag kan hantera de nya verktygen på FB. (Det var inte så svårt) Under minilektionen med Jessika så händer det som inte får hända. Hux flux står det i inbjudan att jag ska hålla intervallträning/löpskolning med intresserade kollegor. Det var säkert min egen idé men ändå.... Undrar alltid efteråt hur jag hamnar i alla situationer. Nån form av tics måste det vara

Det en sak att träna med sig själv eller driva sin egen man till vansinne, men att träna kollegor är något helt annat. Jag är en glad amatör som sätter upp höga mål och tar varje tillfälle att lära mig så mycket som möjligt av de bästa. Jag har ryktet bland mina närmaste kollegor att vara mer eller mindre galen när det gäller mina träningsambitioner. Jag gillar det ryktet och vill absolut inte förstöra det pga av att jag inte är i toppform (tredje träningsdagen är jag alltid lite trött) den dag jag väl ska träna med kollegorna.

Så gedigna förberedelser och en extra koll på Anders Szalkais program på Marathon.se är ett måste. Det resulterar i följande program:

1,7km uppvärmning
25 meter löpskolning 5-6 övningar
10x100 meter sprint 40 resp 60 sek vila mellan varje intervall
1,7 km nerjogg

Det här med uppvärming och nerjogg blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag har fantastiskt duktiga kollegor, och till skillnad från mig har några av dem ett naturligt snabbt löpsteg. Carolina som säger sig ha jätte dålig kondis älgar fram som hon aldrig gjort annat, fast efter 1,7km säger hon att hon är helt slut... vilket jag inte riktigt tror på. Camilla är en liten vessla som är fantastisk duktig och sprang milen sist på 53 minuter, Geta hängde på hela loppet, gav aldrig upp och är en riktig vinnarskalle. Jessika är fjäderlätt och har gjort flera midnattslopp, kan mycket mer än det hon ger sken av och Lotta kämpade på grymt bra trots att hon fick väldans ont i höftleden. Ytterligare en vinnarskalle. Så ni förstår, kvalitén på mina kollegor är inte bara på topp gällande jobb, utan kvalitén är hög i vad de än åtar sig.

Jag fick ligga i för att hålla måttet, och sista kilometern under nerjoggen så trodde jag att jag skulle bokstavligen döööö..... Andningen försvann och jag lät som en storrökare.... då såg jag ryggen på Camilla och tänkte fan fan fan... om det är det sista jag gör så så kommer det aldrig att hända igen. Camilla I am coming to get you.....

Ps: Hoppas att alla fick träningsvärk i fötterna.

Onsdag - Vila
Torsdag - löpning
Fredag - simning/crossfit
Lördag - sista långpasset inför halvmarathon 1,7 km


Lite bilder:






Monday, August 27, 2012

Vila sig till nästa nivå

Jag tror det är första gången sen jag började springa att jag har fått uppleva nästa nivå i löpningen. Igår bestämde jag mig för att springa till crossfiten, och jag bestämde mig för att vara lite modig och våga lite mer. Jag har alltid hävdat att det tar mig minst 2 km att bli varm, men efter 3 dagars vila hade jag spritt i benen. Dessutom hade jag Lisa Nordén i bakhuvet. Jag gick ut starkt och gjorde min första km på under 5:30 och avslutande km under 5. Min snitt tid på blev 5:15 per km. yeaaaaah. Kändes så himla bra. Det där med vila ska jag nog sluta underskatta. Tack Ignacio, tack Madde och tack alla andra som tar mig i örat vid behov.

Idag var jag på min måndagsspinning, och bestämde lite som förra gången att jag skulle ge 150 procent. Det var en väldigt bra instruktör idag, som berättade skillnaden mellan att hålla en högre och lägre kadens. Vilka muskler man tränar. Och att cyklister oftast håller högre kadens och lättare motstånd. Jag hade väldigt svårt i början av min cykelkarriär att trampa snabbt. Det gjorde ont i benen. Jag har alltid trott att ju tungre jag kör, ju starkare cyklist blir jag. Visst blir vissa muskler starkare, men jag tränar inte de muskler jag behöver träna för att bli en duktig cyklist. Mycket intressant. Jag höll lägre motstånd, höll högre kadens och lyckade ändå komma upp i zon 4,5 - 5 i puls i intervallerna. Det kändes bra idag.

I morgon kommer att bli en spännande dag. Ska på konferens med jobbet och jag har fått den angenäma uppgiften att köra lite löpskolning/intervaller med min kollegor. Det kommer att bli JÄTTE roligt!

Efter i morgon blir en dags vila men jag skulle behöva två långpass innan halvmaraton den 15 september. En tävling jag för övrigt längtar till.


Hej hej... :-)

Sunday, August 26, 2012

Vilken helg!

Inspiration är bara förnamnet av vad denna helg hade att erbjuda. Jag säger bara Lisa Nordén. Hon är för mig en av de mest inspirerande idrottskvinnorna som finns. På banan har hon full fokus och det känns som det inte finns något som kan stoppa henne, efter målgång, verkar hon vara grymt sympatisk och ödmjuk. Såna människor älskar jag. Jag kan inte få nog av denna kvinna.

Idag var jag och tittade på motionärsklassen i triathlon, och idag var det Maddes dag. Jag följde henne med spänning och jag var så stolt över henne. Förstår vilken fantastisk träningspartner jag har.  Hennes första sprint gjorde hon på 1:30, på tal om inspirerande människor.

Det som slår mig är att utövare av triathlon är enormt sociala individer. Jag tycker ofta att svenskar är lite tråkiga, tysta och har svårt att bjuda på sig själva. Olika lopp jag har gjort så är det inte helt ovanligt med armbågar och sura miner (Tjejmilen, huga... och aldrig mer). Det gäller inte de som utövar triathlon. De peppar, hjälper och pratar med varandra. Jag har träffat så sjukt många trevliga människor sen jag bestämde mig för att börja med triathlon, och idag var det roligt att heja på deltagare i ösregnet. Jag fick så många leenden och tack, att jag tappade räkningen när jag stod där och skrek , heja heja, faan vad ni är BRA! ...... och det var dom.

Ljuger om jag inte erkänner att jag var avundsjuk på de tävlande.....Jag säger bara TRIATHLON here I come!

Lite bilder från dagens evenemang





Friday, August 24, 2012

Triathlonträning/Stockholm Triathlon

Sjöhistoriska den 22 augusti kl 19:00

Ahhhhhhh, det var det roligaste, jobbigaste och mest utmanande jag nånsin har gjort! Jag har varit med på min första triathlonträning och fick köra en minitriathlon. Det finns inte ord att beskriva hur lycklig jag var efteråt, trots att jag höll på drunkna typ 18 gånger. Det var en utomjordisk upplevelse! Jag som verkligen avskyr att bada i vatten under 30 grader (Kan intygas av alla som känner mig) Kände en kallkår stiga uppför ryggen när en av arrangörerna tog vattentempen, 19,5 grader. Förvisso har jag fått låna en kort våtdräkt av Madde, men ändå...  Det var många på träningen och när jag stod där på bryggan bestämde jag mig för att vänta tills alla startat innan jag själv hoppade i. Tefärgat, 19,5 gradigt vatten i ett akvarium med för många fiskar är rätt läskigt. Pulsen gick upp, jag fick konstanta kallsupar och det var väldigt svårt att få till andningen. Chocken när jag hamnade i vattnet. Kallt och mörkt. Kämpade som ett djur de första 225 metrarna, för att på slutet hitta en viss rytm, fortfarande dålig andning men jag lyckades simma förbi 4 damer, och det har jag ALDRIG gjort tidigare. Framförallt gillar jag känslan av min kropp i vattnet. Simmade bara med armarna, och insåg att jag har en väldans stark överkropp. Surrealistisk och häftig upplevelse.

Växlingen till cykel gick långsamt och bra. Jag hade inge bråttom utan försökte vara metodisk. Kände en viss yrsel efter simningen, men kände mig oerhört stark på cykel. Lyckades cykla om flera kvinnor och män.

Sen var det då löpningen kvar, kaxig på cykel, inte så kaxig i löpningen. Insåg att jag kanske skulle ha tagit det lite lugnare på cykel. Jag höll en så hög kadens när jag cyklade.... så när jag skulle börja springa, gick benen skit snabbt av sig självt, jag hade liksom ingen kontroll OCH mycket fortare än vad jag egentligen orkar springa. Gjorde mina 2,2 km på dryga 10 minuter.. För mig är det väldigt snabbt, och tro mig, när jag kom i mål var mina vader så spända, spända, spända.. Och jag var euforisk! Wow.. Jag har hittat hem! Triathlon. (Sen ska gudarna veta att jag gillar att flytta mycket)

Wööp Wööp

På lördag är det ITU World Triathlon Stockholm , en deltävling med världens bästa triatleter. Det ska bli jätte spännande att se live, så trots att ett spås riktig ruskväder, tänker jag trotsa vädrets makter och ta mig en glutt på hur det kan se ut på riktigt. På söndag är det alla glada amatörers dag, och då ska jag ner och heja på lite vänner som ska köra. Madde och Ignacio samt alla kända ansikten från kurser och vätternrundan som jag träffade på träningen vid Sjöhistoriska. Nästa år är det min tur! Då kommer jag att köra olympisk distans. Så är det bara... :-)






Wednesday, August 22, 2012

Löpning som terapi

Löpning är en fantastisk terapi. Att ta på sig skorna och sticka ut i ett hållbart tempo och låta tankarna vandra iväg hjälper mig att hitta lösningar på problem och förstå varför vissa saker händer.

Jag har hamnat i en konflikt situation med en vän, som har blivit så infekterat att jag inte säker på att det kommer att gå lösa, eller om vi någonsin kommer att ha möjlighet att hitta tillbaka till där vi en gång varit. Jag har analyserat och funderat, oftast när löparskorna har varit på, och kommit underfund till varför jag hamnar i den här situationen. Jag ser mig själv som en öppen person med mycket självinsikt. Jag glömmer lätt bort att hur jag ser på mig själv och hur andra ser på mig är lite olika. Jag försöker vara så ärlig jag kan, och reagerar direkt när jag känner mig ledsen, kränkt eller missförstådd. Det är det här med att reagera direkt som jag måste lära mig tygla. Jag anfaller och kränker tillbaka istället för ett lugnt ifrågasättande. Det inte bra. Saker är inte alltid som de ter sig.

Det kan bli andra gången i mitt liv, jag förlorar en person i mitt liv pga av att jag reagerar allt för snabbt istället för, som min man alltid säger, Desiree du måste lära dig att sova på saken. Allt kommer att se, och kännas annorlunda imorgon. Den första personen som försvann var aldrig en riktig vän....... men jag har mycket att förlora den här gången... tyvärr

Löpningen hjälper mig att få perspektiv på livet och utlopp. Jag har långt kvar till mina fysiska mål, men det viktigaste målet har löpningen redan gett mig. Förmågan att med kroppens fysiska styrka finna inre ro och frid. Och framförallt att förlåta mig själv. Jag är inte perfekt, men det är ingen annan heller, viktigaste är att man gör så gott man kan. Förlåta och förlåtas


Monday, August 20, 2012

Spinningpass från Hell

För ett par dagar sedan blev jag väldigt inspirerad av ett blogg inlägg av Andreas Lindén http://andreaslinden.se/ Han skrev om ordet lagom, lite typiskt svenskt ord som jag verkligen aldrig har gillat, men använder själv ordet då och då. Lagom är vare sig för lite, för mycket eller perfekt. Det lamt och det är oinspirerande. Håller med Andreas fullt ut.

Något som Andreas skrev som verkligen fastnade hos mig var att om jag har tränat lagom mycket, så har jag egentligen tränat för lite. Jag brukar bli lagom trött efter ett spinningpass. Idag bestämde jag mig för att inte bli lagom trött. Jag bestämde mig för att passet skulle vara perfekt. Jag belastade hela tiden lite mer än vad jag trodde jag skulle orka, jag ökade ännu mer trots att det redan var för tungt, jag ökade tempo mer än vad jag pallade och när passet var slut så trillade jag nästan av cykeln och undrade hur jag någonsin skulle palla att ta mig tillbaka till jobbet.

Lyckoruset som befann sig efter var obeskrivlig, dels hade jag övervunnit lagom men framförallt har jag överlevt spinningpasset från hell. Desiree, välkommen till nästa nivå.



Woop woop

Sunday, August 19, 2012

Lidingö Triatlhonstafett

Ja, vilken fantastisk dag det har varit. Jag har varit med på min första triatlhontävling. Det var Madde, Björn och jag som körde en triatlhonstafett tillsammans. Madde simmade, Björn cyklade och jag sprang. Vi slutade 3:a, dvs sist i vår grupp, mixstafett... :-) Men det var ett herrlag som faktiskt var något sämre än oss. Madde simmar som en gud, och bland tjejerna så var det nog bara 6-7 stycken före henne, Björn var grym på cykel, och cyklade förbi de flesta och så jag ... hm.... blev typ omsprungen av de flesta... Ja, ja man kan inte vara bäst på allt. Det är en sann utmaning att ha med mig i ett team. Jag har en tydlig självuppfattning, och gillar inte att vara i ett lag när jag vet att jag är den svaga länken. Dock är det viktigt att utmana sig själv ibland och tillåta sig att vara sämst. Jag har inga problem att vara sämst, om jag gör mitt ytteresta och att jag inte håller tillbaka andra lagkamrater. Men jag har världens bästa kamrater, så idag känner jag mig som en vinnare.

Det jag har vunnit är att jag kände att jag vill bli triatlet på riktigt. Jag var så avundsjuk på alla som körde alla distanser. Vilka idrottsmän och kvinnor! De hanterar 3 olika grenar och alla gjorde det riktigt bra. Alla gav 100 procent utifrån sina egna förutsättningar, och tiderna sträckte sig från 1:20 för den bästa till 2:54 för den som kom sist. Spelar ingen roll, alla var vinnare i mina ögon. Jag gillar kämpar glöden.

Mitt lopp gick väl la sådär. Gräsmatta och geggig sankmark är inte riktigt min grej. Benen kändes tunga, kroppen kändes tung, och det var kvavt ute. Fast jag gav aldrig upp och trots att det var slitit så hade jag så roligt. Alla var så peppande, trevliga och hjälpsamma.

Det blir träning med Stockholm Triatlhonklubb på onsdag. Då får man testa att köra alla grenar, fast väldigt korta distanser... ROLIGT! Här kommer lite bilder från dagens äventyr.






Ps, Mannen gjorde sitt personbästa på Midnattsloppet. 50:04! Stort grattis till dig, du gör din kvinna väldigt stolt. Barnen som gjorde sin premiärtävling var grymma, Patric 1:03 och Yvonne 1:06! " Kids, you know how to make your mommy smile"

Veckans träning

Måndag
Simning och spinning

Tisdag
Crossfit

Onsdag
Triatlon

Torsdag
Vila

Fredag
Löpskolning

Saturday, August 18, 2012

Midnattsloppet

Idag är det midnattsloppet. Ett lopp som jag alltid drömt om att springa, dels för att det är en sån folkfest och dels för att det ser så coolt ut när alla som springer har samma tröja på sig.

Det var meningen att det skulle bli ett familjeevent iår. När Carro flyttade till Dubai, var midnattsloppet ett åtagande som var meningen att hålla ihop Carros familj och vänner. Saker blir inte alltid som man tänkt sig, tyvärr. Själv har jag en gammal god vän som fyller 50 och har sin stora fest idag. Det svårt att säga, tyvärr jag kan inte komma för jag ska springa Midnattsloppet. Det handlar ofta om att prioritera och familj och vänner har alltid högsta prioritet. Hade det varit en vanlig fest hade jag tackat nej utan att tveka.

Det blir det Yvonne, Patric, Björn som springer i familjen, så har vi en gammal vän till ungarna men en ny vän till Björn och mig, Ignacio som ska springa, och inte att glömma Lizzy vars kropp jag lånat i kväll ska springa åt mig. Saknar dock Zofia. Hon skulle också springa men kände att hon inte hade tränat tillräckligt mycket. Jag hade önskat att hon vågat ge det ett försök, men hon vågar inte riktigt. Jag kan förstå vad hon känner för det är inte roligt att kanske vara sämst, men det viktigt att tänka att jag är i alla fall mycket bättre än de som inte är här. Zofia är en fantastisk kvinna. Hon är en fantastisk mamma, väldigt god vän till Carro och jag ser henne lite som en bonus dotter. Hon ställer alltid upp när det verkligen gäller. Det kanske inte gäller just midnattsloppet, men hon stället alltid upp när det gäller de viktiga tingen i livet. Och jag gillar att mobba henne lite, liksom hon gillar att mobba mig.

Jag ger dock inte upp, en vacker dag kommer vi alla kunna njuta av en gemensam fysisk aktivitet och det som kanske gäller är Tjurruset 2013? Nya vänner, gamla vänner, unga, äldre, kvinnor och män. Ska vi bli smutsiga ihop och använda våra fantastiska kroppar? Vad tror ni? Om vi alla är friska och mår bra, kan det hända då? Här kommer ett litet filmklipp då Björn tittade på youtube klippet, The Swedish Orkestra, på tal om att hitta glädje!



Madde hoppas att din simning gick bra idag

Jag ska ut och springa idag, mest för att få bort CF träningsvärken inför min stafett imorgon

Tuesday, August 14, 2012

Att lyda order

Jag är inte så bra på att lyda order. Jag var det när jag var liten men det känns som ju äldre jag blir desto mer struntar jag i vad andra tycker. Det är inte alltid så bra. Jag var hos underbara Martin igår. Martin är min sjukgymnast och han räddar mig från ryggsmärtor, stela muskler och dålig teknik. Med tanke på min olust att stretcha ordentligt så känns han som rena mirakelmannen med sina kokande händer.

När Martin började klämma på mina muskler så undrade han "Men vad TUSAN har du gjort? Du är ju låst överallt..." Stolt som en oxe säger jag att jag har börjat min nya träningsliv och första veckan tränade jag 2-3 pass om dagen, då jag märkte att kroppen inte orkade har jag gått ner till ett pass om dagen. Han tittade på mig och undrade om mina vilodagar. Jo men jag simmar på måndagar och powerwalkar 1 dag i veckan, det mina vilodagar....  Han titta på mig igen länge, med uppgiven blick och till slut sa han "Desiree, du vet bättre, nu är du bara barnslig" Jag kontra med att powerwalka är faktiskt inte att träna. Nähä säger Martin, "Hur långt går du och hur länge är du ute?" Jag tänkte ljuga först men kom på att jag bara ljuger för mig själv och svarade "drygt 7 km och ca 1 timme". Desiree, det är att träna.  Han fortsatte att han ville att jag ska vila en dag efter 3 träningsdagar, för att kroppen ska hinna återhämta sig och inte brytas ned.  Jag försökte verkligen få honom att inte se simning och powerwalks som träning, men mina försök var lönlösa. Det slutade med att jag lovade Martin att jag ska vila var 4:dje dag. Så idag tisdag, måste bli vilodag, det bestämde jag igår. Jag berättade för min man vad Martin hade sagt, och Björn tyckte att det lät sunt. Bra, tisdag = vilodag.

Eller ??? Imorse(tisdag) kl 05:15 börja det spritta i benen och jag kunde inte sova. Försökte somna om i 10 minuter, men det gick inte. Herre Gud tänkte jag, här kan jag inte ligga. Jag kan gå en långsam promenad runt Djurgården. Det är väl ändå inte att träna. Så jag smög sakta ur sängen och tog på mig mina träningskläder, och smög ut genom dörren. Frihet tänkte jag. Nu ska jag gå och le åt alla och se hur många leenden jag får tillbaka(Det var inte många... tyvärr....tror att folk blev mest rädda och undrade vad det var för morgonpigg dåre som går runt och ler). Det gick bra att gå lugnt en stund tills nån liten snygg snärta gick om mig på Narvavägen. Designerglasögon och rosa läppstift. Nä tänkte jag, det här går bara inte.......

7,4 kilometer och en knapp timme senare smyger jag mig in och där står min man och glor på mig. Desiree, det är din vilodag säger han. Hmmmm, men jag tog bara en lugn promenad runt Djurgården, kunde inte sova...... svarade jag och försökte se så oskyldig ut som möjligt. Björn replikerar, "Desiree, det droppar inte svett om dig där du tar en lugn promenad....

Nä, så är det, men jag ska verkligen skärpa mig och planera in mina vilodagar hur än svårt det är.


Sunday, August 12, 2012

Blir inte alltid som jag tänkt mig

Det är söndag eftermiddag och måste säga att jag är nöjd med helgens träningsinsatser.... Tillslut. I fredags var jag ute på en 5k, bakis och det gick fruktansvärt dåligt. Tänkte att bakiskänslan skulle släppa lagom till helgen så jag hade planerat först Powerwalk, 5k löpning ink löpskolning och 2 mil cykel på lördag. Söndag långpass. Så blev det inte. Jag hade min sämsta tid någonsin på lördagens 5k, hela 36 minuter och jag var helt slut. Gjorde förvisso både min Powerwalk och cykling(gjorde en bra tid där, under 20 minuter per mil) men ändå. Knäckt, ledsen och förbannad gick jag och la mig kl 22:00 på lördag kväll. Nya planer söndag. Struntsamma att jag måste vara i form inför halvmaran, jag MÅSTE förfasen klara 5k under 30 minuter. Mina lagkamrater inför helgen triatlhonstafett räknar med det. Min snabbaste tid är ändå 24 minuter på 5k. Ilsk som ett bi, släpade jag med mig Björn på en 5k imorse. Bestämde mig för att aldrig springa långsammare än 6min per km. Det gick bra, slutade med 28:36 och kände att jag vunnit över min dåliga självförtroende som jag byggt upp den här sista veckan. Avslutat kvällen med löpskolning och kortintervaller, tot 4:5 km ... Yeah




Måndag
Simning
Tisdag
Distans 60min
Onsdag
Cykel 60 min
Torsdag
Crossfit
Fredag 
Powerwalk
Lördag
Powerwalk
Söndag
Triatlhonstafett löp 5k
Veckans lärdom: dont drink and run, or even better, dont drink at all.

Saturday, August 11, 2012

Triatlhonstafett på Lidingö

Nästa helg kommer jag att vara med på min första triatlhontävling. Jag kommer att köra en stafettsprint tillsammans med Madde och Björn. Madde kommer att simma 750meter, Björn cykla 2 mil och jag får springa 5km. Just nu känner jag mig nervös för alla kommer att springa om mig och jag vill inte skämma ut mitt lag. Madde är grym på simma och Björn, ja han cyklar på en MTB för första gången och kommer med all säkerhet att skämma ut sig, men han har iallafall goda skäl till det. (Han är ute och testar med Madde för första gången idag) Själv har jag inga ursäkter mer än att jag blivit lite för tjock för att springa.... Men jag ska göra mitt bästa och framförallt så ska jag ha kul!



Igår blev det 5 skitdåliga kilometer. Hade varit på middag kvällen innan och sörplat alldeles för mycket vin. Alkohol och seriös träningen funkar inte, såvida det inte bara gäller ett glas vin. Enligt värdinnan gick det åt 7 flaskor på 4 vuxna... hmmmmm  Men jag lär mig nya saker varje dag. Dagens lärdom= Måttlighet...

Vad det gäller vikten står jag fortfarande på 75 kg så det bara kämpa vidare. Jag är bara glad att det står still = rätt håll

Lördagsträning
5 km terräng på tid
Löpskolning
Korta intervaller
Nedvarv
avsluta med 20km cykel.

Söndag
Måste det bli långpass, minst 14km... och om jag möter Ignacio i spåret så är mitt mål att han ska mötas av världens största leende. The new movement... Be happy because you have the ability to use your body, no matter if your walking for 10 minutes or running for 6 hours. Låt det vara vårt mantra.

Kram på er alla och ha en fantastisk helg!

Thursday, August 9, 2012

Det kostar att ligga på topp

Just nu funderar jag på vilka träningskort/former jag ska satsa på. Crossfit, Friskis, naturen, PT ??? Marathon och triathlon.... det är mina mål. Hur ska jag nå dit och vad behöver jag. Hur ska jag lägga upp budgeten och vad måste prioriteras? Funderade en bra stund, och det slutade med att jag skickade ett mejl till Andreas och frågade om han hade lust att ta mig under sina vingar. Han är ett ultraproffs och min rädsla var han han skulle ta sig an mig för uppdragets skull, inte för att det kul. Mejlet jag fick tillbaka gav mig det största leendet på läpparna. Inte bara att han kunde hjälpa mig, han ingav ett förtroende att mina mål är realistiska och jag kunde avläsa att han tyckte att det skulle bli roligt på riktigt. (Trots att jag var gruppens svagaste punkt på triatlhonlägret i våras)

Andreas och jag på Mallis i våras


Jag ska hem och göra en träningsbudget, men att omvandla mig själv till nästa nivå inom fysiskaktivitet känns som en självklarhet, och att lägga pengar på mitt välbefinnande snarare än annat känns helt rätt, men som sagt... En budget måste göras, det kommer att bli dyrt och jag inser att det kommer att bli många matlådor det närmaste året. No pain no gain

Jag missade tyvärr triathlon träningen vid Sjöhistoriska igår, vilket hade varit jätte kul, men jag känner väl att jag inte är där riktigt ännu. Även om jag ville hade jag inte kunnat gå, hade en sällskapssjuk liten tjej där hemma. Träning i all ära men de få gånger Happy gnäller och vill att jag stannar hemma, så prioriteras hon. Det händer inte alls ofta och jag vet att hon behöver mig dessa tillfällen.  Jag blev ändå lite sotis efter Maddes SMS där hon hurtigt skrev att det var det roligaste hon någonsin gjort. Heja Madde.

Träningspass

Onsdag
Powerwalk 50 minuter

Torsdag
Crossfit
Marklyft x3 max 80kg
               x1 max 85kg
PB 90kg

WOD
21-15-9
KB-swing 16kg
Burpees
Totaltid: 6:51 (sämst i klassen) men det var RX första gången jag svingade med 16kg kettlebell.

Wednesday, August 8, 2012

Ingen inspiration eller driv

Det har varit några odisciplinerade dagar som har passerat. Förra veckan var en grym tränings och mat vecka, sen kom fredagkväll och träningsmonstret i mig förvandlades till en osocial soffpotatis. Not good at all. Det jag har lärt mig dessa första 10 dagar är att jag måste lära mig att skynda långsamt. 2-3 träningspass om dagen bröt ner min kropp, ökade på min hunger och tärde på min moral. Tror till och med att jag var "lite sjuk" Invägningen som kommer på fredag kommer nog inte vara så bra, men jag får ta det. Huvudsak är att jag kommer på banan igen, och jag känner att idag onsdag, känns riktigt bra.

Lördag och söndag blev helt träningsfria för min kropp sa stopp, tyvärr sa inte munnen stopp så det blev MYCKET kalorier. Måndag började bra med Simträning, och igår sprang jag 5 km. Dessa 5 km var inte helt lätt men jag fick en så klockren twitter meddelande av Christer " Du kommer aldrig ångra ett genomfört träningspass, bara de ogenomförda... #typ"  varje gång jag tänker på dessa ord, får benen fart och jag ett leende på läpparna, framförallt det där med #typ fick igång mig.

Träningen har trots allt varit bra, men dessa kalorier..... Jag hatar att jag älskar kalorier. Men idag onsdag känns det som jag är på banan igen. Det blir en långsammare ökning av träningsmängden, så jag inte springer in i väggen igen och maten.... Ja, det blir skärpning även där.

Jag blir så inspirerad av starka kvinnor som vågar vara vackra

Monday, August 6, 2012

Övertränad

Jag hade ambitionen att ha "Training Camp" helgen som gick, men min kropp sa stopp stopp stopp. Det finns inte en enda fiber/muskel i min kropp som inte ömmar. Hade till o med svårt att ta mina powerwalks utan att mjölksyran kom smygande. Jag är lite besviken för det hade varit skönt att nå upp till mina träningsmål, men samtidigt är det viktigt att lyssna på kroppen. Det blev mycket vila i helgen. Powerwalks? ja, cykling i vackra Stockholm? ja, men hård fysisk aktivitet? Nej.

Nu ska jag i väg och simma med Madde. Kroppen är fortsatt öm med samtidigt känns det underbart att få simma. Återkommer imorgon med veckans träningsmål och en kort summering av veckan som gick!

Ha en fin måndag.



Friday, August 3, 2012

Första invägningen!

76,2 - 75,0 = -1,2

Jag har varit lite nervös inför dagens invägning. Vätskebalansen i min kropp ändras från dag till dag och det kan skilja upp till 1,5 - 2 kilo.  Jag tycker att det är jobbigt att inte få omedelbara viktminsknings resultat. Det behöver inte vara mycket, men det måste gå åt rätt håll. Fingrarna är svullna idag så när jag ställde mig på vågen blundade jag för att sakta öppna det ena ögat. Jag var rädd att det inte skulle gå som jag har tänkt mig. Jag har alltid en overklig dröm om att 3 kilo ska försvinna på en vecka, så det är en omedelbar besvikelse när jag ser att vågen bara står på -1,2. På Biggest Loser tappar dom ju 5 kilo på en vecka, och själv tycker jag att jag inte gjort annat än att ätit bra och tränat som en gnu hela veckan. När mitt förnuft har kommit ikapp mig, inser jag att jag är ju jätte duktig. Det går åt rätt håll, jag äter ordentligt och jag mår oförskämt bra, vilket är viktigast av allt.

Att regga allt jag äter är viktigt. Att regga alla pass jag tränar är viktigt. Att ha koll på alla resultat är viktigt. Det är nog många som tycker att det låter jobbigt, men oavsett vad du har för mål, privata eller i arbetet så är resultat och uppföljning det vi måste ha koll på. Hur ska vi annars kunna mäta och göra förändringar där det behövs?

My Fitness Pale har funkat lika bra som vanligt(Och som jag hoppats). Det finns vissa verkligt bra verktyg. Allt beroende på vilken diet som passar dig, allt från Paleo till tallriksmodellen så kan det ställa in hur mycket fett/kolhydrater/proteiner du vill ska ingå i din diet. Den håller även koll på vitaminer, mineraler mm.  Jag har inte gjort några ändringar, för jag försöker använda sunt förnuft och äta det som känns bra och är nyttigt för mig och min kropp.









Torsdag träning

1. Powerwalk 50 minuter

2. Löpning 9 km

Fredag

1. Powerwalk 45 minuter

2. Crossfit:
50 medboll clean
25 medball burpees
30 m medball OH lunges
400 m spring

Wednesday, August 1, 2012

Crossfit Solid, världens bästa box?

Jag har inte kunskapen att hävda att Crossfit Solid är världens bästa box, men jag kan hävda att Crossfit Solid är det bästa "gymmet" JAG någonsin besökt. Inte bara för att Crossfit är en fantastisk och rolig träningsform utan människorna som finns i boxen är helt fantastiska. Jag har tränat på World Class, Sats, Friskis, Sollentuna gym, Ippon ju-jutzu och alla möjliga gym utomlands (med tanke på mitt tidigare arbete som flygvärdinna) Men ingenstans har jag blivit så sedd och peppad som på Solid. Tränarna är grymma - Byffe, Elin, Rennie, Helena, Calle och Jocke, och alla instruktörer som jag inte kommer ihåg namnet på. De finns där för oss som tränar, de kollar allt - teknik, ger energi och bryr sig från första stund tills dess man lämnar boxen. De är inte den typen som bryr sig mer om hur de själva ser ut eller vad de kan, utan de bryr sig om hur deras adepter presterar.  Även de som tränar på Solid ger massor av sig själva. Ingen tittar snett på dig för att du är bättre eller sämre utan det alltid någon som peppar, hejar och hjälper dig att ge det där lilla extra - det sista av det man har. Vissa på klingande gotländska, engelska och ibland helt vanlig svenska. Det kvinnor, män,  unga och äldre, men det spelar ingen roll, alla som är där har en sak gemensamt. De gillar att träna och vill bli starkare.



Det är viktigt. När jag gick på World Class var det så ojämn kvalité. Det klart att det fanns duktiga instruktörer, vissa i världsklass men inte tillräckligt många för att jag skulle bli beroende. När Jessica Claren försvann som instruktör så försvann även min lust att gå dit. Så länge Solid har duktiga och engagerade instruktörer som bry sig, kommer jag vara Solid trogen. Det finns andra boxar, men det är på Solid som känner jag mig hemma.



Just nu har jag kort på både Solid och Friskis, Friskis för att ha tillgång till löpband och spinningpass.

Jag tror att crossfit är ett ypperligt komplement för mig att nå mina mål. Dock måste jag vara försiktig. crossfit marknadsförs som en träningsform för alla, och det är både sant och falskt enligt min uppfattning. Det är definitivt för alla som älskar att träna men det viktigt att lyssna på sin egen kropp och utvecklas i sin egen takt. Tävlingsmänniska som jag är, drogs jag snabbt in i att jag kan allt och trots att det inte alltid kändes helt bra så körde jag på för fullt. Det resulterade i en skada/överansträngning i länden. Som tur är finns sjukgymnasten Martin med sina magiska värmehänder och underbara personlighet i samma lokaler. Numera är jag tillbaka. Friskare, starkare och framförallt klokare. Man förlorar mycket träningstid och möjligheter när man skadar sig. Visst det kan hända oavsett, men det får inte hända på grund av dumdristighet. Jag hittade en rolig artikel i New York Times från 2005, "Getting fit, even if it kills you." Handlar om Crossfit och den känns lite som mitt mantra inför alla kommande utmaningar...:-)


Tisdagens pass

1. Powerwalk (Tills dess att extra kilona e borta)

2. WOD
3x1 max marklyft
och...
7 Sumo-DL (85% av 3 reps)
7 Ctb-pullups
7 Rft (Timecap 12 min)

3. Löpning
5 km

Onsdag

1. Powerwalk 7,5km

2. Vila