Vad det gäller vikten så har jag "tror jag" lyckats hålla mina 65 kilo på pricken. Har varit sjuk i en vecka, då träningen har uteblivit helt. Har känt ett större sug på mat än vanligt och unnat mig mer onyttigheter än vad jag bör. Det har varit riktigt tufft. Jag skall väga mig igen på fredag och då får vi se vad resultat av sjukveckan har varit.
Träningen och tjejmilen är ett annat kapitel. Sprang igår, nådde INTE uppsatt mål (springa under timmen, slutade på 61 minuter och 17 sekunder), blev förbannad, lugnade mig och insåg helt plötsligt att ... det var ju ganska bra ändå. Jag har varit sjuk en vecka innan loppet, ont i halsen så hann jag aldrig träna något mer innan loppet. Jag var sjukt stressad över det och hade svårt att fokusera hela söndag förmiddag. Någonstans anade jag att jag hade satt upp ett högt mål som skulle bli svår att nå. Jag är helt övertygad om att jag klarar milen under timmen förutsatt att formen är perfekt, förhållanderna är perfekt ... och bla bla bla. Nu var vädret kanon, jag hade spring i benen trots att pulsen låg något för högt under hela loppet och stämningen på plats var helt underbar. Så förhållandena var trots allt över förväntan.
Det var första gången jag sprang 1 mil, hade svårt att disponera energin och låg i värsta grötklungan i 3 kilometer. Att löpa är en konst. Springa rätt, disponera energin, träna på rätt sätt, vara taktisk och jag klarade trots allt att springa en hel mil! Från 86 kilo utan möjlighet till att springa 3 kilometer till att 5 månader senare springa 1 mil! Jag måste ändå ge mig själv lite "credd" och en klapp på axeln. Och tack Lisa, Anders, Bugge, Jossan, Lizzy, Petra, Morgan, Anna, Pepsi, Björn och Happy. För all support, uppmuntran och positva ord. Vi ses igen nästa år!
