Tillbaka!

Jag har verkligen längtat efter att sätta mig här för att skriva några rader. Det har hänt mycket. Nytt jobb, nya mål och terminsstart.

Vad det gäller vikten så har jag "tror jag" lyckats hålla mina 65 kilo på pricken. Har varit sjuk i en vecka, då träningen har uteblivit helt. Har känt ett större sug på mat än vanligt och unnat mig mer onyttigheter än vad jag bör. Det har varit riktigt tufft. Jag skall väga mig igen på fredag och då får vi se vad resultat av sjukveckan har varit.

Träningen och tjejmilen är ett annat kapitel. Sprang igår, nådde INTE uppsatt mål (springa under timmen, slutade på 61 minuter och 17 sekunder), blev förbannad, lugnade mig och insåg helt plötsligt att ... det var ju ganska bra ändå. Jag har varit sjuk en vecka innan loppet, ont i halsen så hann jag aldrig träna något mer innan loppet. Jag var sjukt stressad över det och hade svårt att fokusera hela söndag förmiddag. Någonstans anade jag att jag hade satt upp ett högt mål som skulle bli svår att nå. Jag är helt övertygad om att jag klarar milen under timmen förutsatt att formen är perfekt, förhållanderna är perfekt ... och bla bla bla. Nu var vädret kanon, jag hade spring i benen trots att pulsen låg något för högt under hela loppet och stämningen på plats var helt underbar. Så förhållandena var trots allt över förväntan.

Det var första gången jag sprang 1 mil, hade svårt att disponera energin och låg i värsta grötklungan i 3 kilometer. Att löpa är en konst. Springa rätt, disponera energin, träna på rätt sätt, vara taktisk och jag klarade trots allt att springa en hel mil! Från 86 kilo utan möjlighet till att springa 3 kilometer till att 5 månader senare springa 1 mil! Jag måste ändå ge mig själv lite "credd" och en klapp på axeln. Och tack Lisa, Anders, Bugge, Jossan, Lizzy, Petra, Morgan, Anna,  Pepsi, Björn och Happy. För all support, uppmuntran och positva ord. Vi ses igen nästa år!

Sjukt Godissugen

Jag är sjukt godissugen den här veckan. Russin är gott men det är f—n inte godis. Jag är sugen på Haagen Daz, choklad, lakrits till o med sockerbitar(såna där hårda du vet, som man har i kaffet). Jag fattar verkligen inte varför?
Jag får bara stå ut helt enkelt. När jag kommer hem tar jag på mig löparskorna så att jag får möjlighet att tänka på annat. Men jössig vilken jobbig dag. Normalt hade jag unnat mig något, men jag vet att om jag börjar kommer det snabbt ha blivit för mycket. Jag inser numera att inget är gratis och det krävs en hel del uppoffringar för att nå uppsatta mål, även när målen är nådda.

Min son sa till mig igår att jag ser ut som en bodybuilder numera. Jag vet inte om jag tycker det är så kul heller, jag vill se stark ut men inte som en body builder…usch.. Själv tycker jag att det ser lagom ut, men Patric är en ärlig kille...

Så min fråga är vad tycker ni?

My first AA meeting after summer holidays

I’m not a alcohol alcoholic, but I’m definitely a food alcoholic. The whole thing with Itrim is that you have to be a member a full year, so that you truly learn how to handle your food intake, eat the right things and keep your target weight!


We had our first meeting today, after Swedish summer holidays, which, in American standards have no endings. Its normal to be off from work for 4-5 weeks during the summer. But trust me, the Swedes need it, otherwise Swedish suicide rates, would rise to uncountable numbers. (The reasons are many)

It was fun to meet everyone again, and surprisingly everyone had done very well. Katarina our health councilor taught us the importance of exercise(which I personally already new), but it was a complete surprise to me how much exercise I have to do, for 3 tacos and Candy. Not worth it. But a real pleasant surprise was that I can have a glass of wine for every rapid 15 minutes I walk. So people out there, if you see me in the park walking 3-4 hours, you know I’m gonna PARTY!

Ps, I'm holding my target weight, so , so far I’m doing good. 64.9

Svårt att äta normalt

Det har snart gått 2 veckor sedan jag började att äta på riktigt. Itrim kör med något som heter Handflate metoden. Det är inte lika enkelt som det låter, men jag tror att det är lätt när man väl har fått in känsla för det. Varje mål får jag äta 1 handflata proteiner och 1 knytnäve kolhydrater, 2 knytnävar grönt/frukt.


Jag är inte säker på hur bra jag klarat det, men jag skall väga in på onsdag och då vet jag om jag ätit för mycket/ för lite. Svårast var nog i lördags då jag var på en spontan kräftskiva. Personligen tycker att kräftor är läskliga, smakar dill och är totalt menlösa. Vår fantastiska värdinna hade tänkt på mig och köpt super goda räkor… TACK! Hur som helst….. räkorna var enkla att översätta till en handflata protein. Sen kom stora utmaningen, jag kunde välja på Västerbotten ost, Västerbotten paj, smörstekta kantareller, baguette, smör … Jag blev tok snurrig, kantareller är ju grönt, men inte dränkta i smör, och baguette är kolhydrater, men jag äter inte bröd, av personliga anledningar(Tycker för mycket om mackor, grunden till allt ont) Så det slutade med att jag bara åt av allt, fast mycket mindre mängd…. Det var både jobbigt och befriande på samma gång. Det är så jag vill kunna leva i framtiden. Unna mig riktigt gott ibland och det tror jag att jag kommer att kunna. Jag har bara inte riktigt nått dit mentalt ännu…..

Tjejmilen - Stress

Sorry bro, this one is in Swedish..  If you’re lucky my dear friend Solstrålen might give you a translation in the comment field.


Det här med tjejmilen är ett djävla otyg för en icke löpare som jag. Varför gör jag så här? Jag älskar utmaningar men att ge mig in på tjejmilen med målet att klara det under 1 timme? Normala människor kan ändra sina mål, men så länge mina mål inte är förbättringar ser jag de dessvärre som misslyckanden. Problemet sitter självklart hos mig. Nu med 25 dagar kvar börjar jag få små panik. Jag hag dessutom en chef som är en grym löpare som har sprungit många Marathons runt om i världen på enormt bra tider. Om jag kommer ihåg rätt så låg han mellan 110 – 150 plats på Stockholms Marathon för ett par år sedan. Dessutom springer jag för vårt företagslag, så vår heder står på spel.

Min bästa support i den här utmaningen är min man Björn, han har ju som alla vet en feminin sida vilket gör att han står ut med att vara min kvinnliga träningspartner. Han gör sitt jobb mer än yppligt. Han är ju trots allt man... så han piper ibland men det står jag ut med. Sist vi gav oss på 6.8 kilometerrundan, höll vi en snitt hastighet på 5.5 minuter per kilometer. Med Björns härliga uträckningar och positiva attityd så säger han ”skit bra Des, med den här farten kommer du att ligga runt 57 minuter. Det är god marginal!” Yeah Right… Fasen.. jag var ju helt djävla slut. Och då skall jag springa ytterligare dryga 3 kilometer…. God help me…

Min viktminsknings projekt känns som en piss i rymden jämfört med det här….

GOAL!

I had my 12 week follow-up together with my health counselor, Katarina. I reached my weight goal, my blood pressure is excellent and my belly fat is gone. I have done such a good job and I am extremely proud of myself. I am going to start working on finding my calorie intake, that keeps me on track. So starting today I eat normal portions. Itrim has a great system, in how to adjust your daily intake of proteins and carbohydrates without measuring and weighing. AND I am allowed to eat what I really crave once a week. Sounds fabulous to me, the thing is that all the crazy cravings I have had are gone…. I look so much forward to my new and healthier lifestyle!

I was at a rock festival last Saturday, and we had the worst weather. I was wearing my best rain cloths and I still came home soaking wet. Anyway I had a bad food day as well. Pizza, nuts, Haagen Daz, wine…. You name it…. I ate and drank it …. All the no no’s you can imagine. I woke up Sunday morning with a big smile on my face and, with the mentality that I was worth it, but today is a new day and I honestly longed for my oatmeal, fruits and vegetables.

So thank you Itrim, Katarina, Gunilla, Anette and Gilberto … you guys are the best motivators in the world! And I love the tee, to bad Happy stole it!

Before and After

I was going through our photos the other day and I found some interesting pictures of myself. Normally I'm the one taking all the pictures so I'm rarely caught on film. In spring 2009, the whole family went on a cruise in the Caribbeans to celebrate my mothers 70th birthday. It was a wonderful trip with lots of fun memories and crazy moments. My mothers husband sent me some pictures from his camera which I had completely forgotten about....... How I could forget is strange considering the unflattring angles and how they turned out in general. He really needs both photoshop and a course in how to take pictures of the female race... :) Normal people would have deleted them all, which I am proud I haven't because I couldn't have shared them with you and it proves that I am proud of who I am, big or small.

I'm holding my tummy in the after picture and I didn't know I was being photografed in the before picture so they aren't completely fair!

Size 36

Thank you solstrålen for reminding me that I have to continue writing in English. I´ve been in Sweden so long now, it kind of comes naturally. I guess the only person in the world that doesn´t see me as Swedish is me. I am proud to be a part of Sweden, but I guess I´m afraid of losing my American roots.

So I am a size 36.(American 6) Since all my clothes are way to big (I used to be 44/46, American 16/18), I have had to change my whole wardrobe. I went shopping on a super sale yesterday and found so many quality cloths that cost about 20% of its original price. The thing was that the largest size was only a size 36, so I really thought that was typical, they never have my size on sale. My mind has been set on size 38 (American 8) since my weight loss. Björn thought I should try them on anyway... As he expressed himself.. "nothing about your size surprises me anymore"... ( I guess he has been a bit worried about all the money this is costing, so he saw his chance)
Believe it or not.... those really small cloths fit me perfectly! Really scary because I really didn´t see myself as that small..... I can really understand how young people who worry too much about their weight get caught in anorexia... It was a real wakeup call...
So my goal is nothing more - nothing less. Just getting more fit and staying right here!

Att misslyckas

Jag har nyligen läst en blogg om en fantastisk kvinna och ett misslyckande som hon har gjort. Hon var riktigt låg över sitt resultat som var långt under förväntan. Det fick mig att fundera över betydelsen av att misslyckas, varför vi gör det och dess effekter. Nu när jag nått min målvikt har jag känt mig rädd för att misslyckas (gå upp igen) och ge alla olyckkorpar rätt. Det jag kom på var är att alla misslyckande och fel jag har gjort i livet, har gett mig erfarenheter och lärdomar. Det är inte så läskigt. Jag är helt övertygad om att jag skall klara av att hålla min nya vikt. Men gör jag inte det, so be it. Då får jag ta itu med det den dagen. Jag tänker inte använda dyrbar tid på att oroa mig utan jag tänker fortsätta leva och vara lycklig. Jag har alltid varit lycklig, och jag är inte lyckligare för att jag är smalare utan jag mår bättre. Och jag vill fortsätta må bra och ta hand om min kropp.

På tal om livets frestelser så var jag på fantastisk fest i helgen, och där fanns alla tänkbara frestelser som en bantare borde undvika. Godmat, skumpa, vin, öl, och bäst av allt Cocos godisbitar. Jag tog en liten bit tittade på den i ca 1 timme, funderade på om jag skulle äta den eller inte. Och tillsut tog jag mig modet och stoppade den i munnen... :-) Det var gott! och jag ångrar ingenting.

Brother Saafir

I received an email from my brother Saafir this morning. He gave me a link to his blog. It reminds me of all the wonderful letters he used to send me before the age of Internet. They were often 10 pages long and it would take me at least a week to read them. Not because I am a slow reader, but because every word has a meaning and it takes time to really understand what is being said. By brother is a deep thinker, an exceptional artist and a wonderful person.

Funny is that I have sent Saafir the link to my blog(in Swedish) and I promised him that I would start writing in English if he decides to follow. Knowing him as the deep thinker he is, it is going to be so fun to see his reaction concerning the shallowness of my blog. At least he can look at the pitcures.... When I think of it,,,,   maybe its best that he doesn´t understand a word. It not like he cares about how much I weigh anyway. He does however care, that I feel good about myself.

Here is a picture of me and my brother and sister(As loving as Saafir)...

Gravid superkompis

Jag tog en morgon fika idag tillsammans med min tokgravida kompis. Normalt är hon en lätt skönhet, numera en lite tyngre skönhet. Vi skattade lätt åt det faktum att i samma takt som jag har gått ner i vikt så har hon gått upp. Personligen tycker jag att hon är en gravid lättviktare, för själv har jag vägt ca 95 kilo i varenda slutfas. Hon väger faktiskt bara 76. Och är fantastisk vacker... dessutom.

Jag vill önska henne lycka till, och är hon hälften så bra mamma som hon är kompis, kommer hon att bli helt superb. Puss på dig och din fantastiska make.

Här kommer 2 bilder till er... :-)

Släkten är värst!

Har varit på en fantastisk rolig släktträff i helgen. Det är så himla roligt att träffa kära som inte bor så nära eller som jag inte träffar så ofta. Det hinner hända väldigt mycket på 10 år. Vi blir alla äldre och det har tillkommit en hel del smått. Vem som tillhörde vilka var inte helt lätt att hålla reda på.Men kul var det.

Jag har nått min målvikt på 66 kilo(65,3)och det kom en hel del kommentarer kring min vikt eftersom jag dessutom var höggravid med Happy förra gången vi träffades. Till det bör det läggas till att innevånarna av Västernorrlandslän, har bland den högsta medelvikten i Sverige. Så kommentarer/frågor som är du frisk? eller du är på tok för mager. Du är mycket finare när du är lite rundare, var både väntade och helt okej. Jag vet att det var av all välmening och i ärlighetens namn så kände jag mig mager. Det var typ jag och tonåringarna som tar en storlek 38 och det fanns inte många vuxna under storlek 40, de flesta var nog snarare 44 och uppåt

Jag kände mig som en liten fis bland dessa starka, vackra och underbara människor. Lite pondus försvinner faktiskt med kilona. Men som sagt, jag mår fantastiskt bra med min vikt nu. Och nu kommer jobbet att hålla sig här.

Kram på er alla till nästa gång.

Hemma igen!

Många tycker att borta är bra, men hemma bäst. Jag är beredd att hålla med... till viss del. Saknar USA väldigt mycket och det är trots allt mitt andra hem. Människorna är mer öppna och allt känns så mycket lättare. Så ja, hemma är bäst! För mig kommer Sverige i alla fall god tvåa. Det är tack vare alla fantastiska vänner och familj som jag saknar Sverige men som land sett, kommer USA alltid att vara nummer 1 i mitt hjärta.

Semestern är avslutad och trots all god mat och vin så har jag lyckats tappa ytterligare 1,5 kilo. Jag ska ju springa tjejmilen så jag har varit ute och löptränat på alla platser jag befunnit mig på.(Jag hatar fortfarande att springa, tro inget annat) Sprang vilse i Newport, och har aldrig i mitt liv joggat i 1 1/2 timme tidigare. Det var fasen inte ett dugg kul. varmt, svettigt men som tur hade jag en flaska vatten och en karta med mig... vad jag nu skulle med kartan till.... jag kan ju ändå inte läsa kartor och alla som känner mig vet att inte kan skillnad på höger och vänster, och åt vilket håll ska man hålla en d----a karta. Hur som helst har det gett resultat, och jag sprang ca 6 kilometer hemma på 33 minuter. Fortsätter jag så kanske jag kan nå mitt mål med att klara tjejmilen under 1 timme.

9 hekto kvar till mål... sen kommer jobbet. att hålla vikten!

Här kommer en semesterbild från Newport

New York nästa

Min taxi till Arlanda kommer om 10 minuter, så det blir en liten snabbis idag. Vikten idag är 67.8 vilket betyder att jag har 1.8 kilo till mål. Yippi... Vi får väl se hur långt det är till mål efter semestern, vilket egentligen är mer intressant. Min egen målsättning är att stå still.....

Ha det gott och vi hörs igen om några veckor.

Ps. Jag håller tummarna för alla er viktkämpar där ute.

I wish you all a sunny summer.

ätit mer än vanilgt

Det har varit en matig helg. Jag skall väga mig på onsdag och då skall det bli intressant att se hur det förhåller sig med vikten. Förvisso bara 2 mål om dagen.
I fredags var vi på Bistro Berns och frossade i räkor, jordgubbar och moules. Själv drack jag inget vin då, men drack faktiskt ett halv glas rosé i lördags i goda vänners lag. Det var riktigt gott, tur att jag körde för det hade lätt kunnat bli en hel flaska. Dessutom åt vi grillad escolar, tonfisk, sparris, lök, tomat och avakado sallad mm. Själv hoppade jag över bröd och ost eftersom kolhydrater och för mycket fett är inte tillåtet. Inte än i alla fall. Jag ligger i anpassningsfasen, och den måste få ta tid.

Bifogar en inspirerade bild från ett drömboende på Resarö! Det var precis lika fantastiskt i verkligeheten som på bilden.

Soliga bantar hälsningar

Nu är det nära

Jag hade invägning imorse och min fantastiska våg visade 68.6! (Min man väger 68.3 så jag är snart ikapp)Nu är det inte långt kvar till mål.(65-66) Jag kommer att börja äta 2 mål om dagen nästa vecka så att det blir en långsam återpassning till att äta vanlig mat på ett sunt sätt. Det känns så himla bra! Nästa invägning, fredag eller torsdag morgon kommer nog inte bli lika kul eftersom det är samma dag som månadens röda hatfas drar igång. Jag både sväller och är grinig. usch. Bara jag håller mig under 70 så skall jag nog överleva det oxå.

Ikväll blir det middag på Bistro Berns med Björn, och då får han för första gången se den fantastisk vackra klänning jag har köpt med hans American Express. Räkningen kommer att bli en trevlig överraskning nästa månad, eller så märker han inget eftersom semestern lär komma på samma utdrag.

Här får ni en bild på hur dagen lunch såg ut! Mums, för bars med sötningsmedel.

Inspirera andra

Jag tycker att det häftigt att mycket av det vi gör kan inspirera andra. Framförallt inspirera människor som vi minst anar skall bli inspirerade.

Jag har många fantastiska vänner, men de närmaste är personer som alltid finns där, prioriterar andra när de är nere och som är fördomsfria för de skelett som de flesta av oss har i garderoben. Min vän Anna är en av dessa jag kan berätta allt för....  Hon har en syrra som är vacker, smart, energisk, familjekär, generös och min vännina är väldigt fäst vid henne. Hon drar inte på så mycket men dryga 10-15 kilos övervikt. Det glädjer mig stort att min egen viktminskning har inspirerat henne att ta itu med sin. Hon har en rätt tung resa framför sig men  hon kommer att lyckas. Stora syster där ute, glöm inte att jag finns här för dig! Anna är dessutom en av mina bästa vänner och allt som är viktigt för henne är viktigt för mig. Spelar ingen roll om det på natten, helgen eller semestern.

Jag hade själv inte lyckats utan det fantastiska stöd jag har fått från vänner, kollegor och familj. Främst från min man som alltid har visat att han älskar mig, och alltid stöttat mig i vilka än utmaningar jag har antagit. Han skall till o med hjälp mig med träningen inför tjejmilen.

Björn liksom jag är inte vad man kalla för naturliga joggare....

Invägning imorgon, håll tummarna!

Midsommar är över!

Ärligt talat så var midsommar den värsta utmaningen hittills. Jag klarade det, men gösses så jobbigt. Jag har börjat att äta ett mål om dagen, vilket jag hade planerat sedan tidigare eftersom vi får den godaste midsommar lunchen i Sverige. Det är samma varje år, och jag längtar redan till nästa midsommar. Precis som det står i sektboken från itrim så kommer hungern tillbaka när man börjar att äta. På midsommar kvällen var det dags att grilla entrecote, med rödvin och sallad. Jag kände mig hungrig. Jag hade dessutom tagit min sista kostersättningt flera timmar innan, och höll bokstavligen på att dö. Min sociala förmåga är väl inte på topp under den här viktminskningen. Tidigare har jag somnat först på grund av att jag druckit för mycket för fort. Nu somnade jag först för att jag inte hade lust att vara vaken längre. Jag bara gick och la mig och hoppades på att morgonen skulle komma fort.

Det är en tuff process att gå ner i vikt samt att ändra dåliga mat vanor, man skall vara helt medveten om det. Men det är så värt det, för när jag vaknar på morgonen och glider ner i ett par shorts som är storlek 38 kommer leende tillbaka på läpparna.

love and understanding!

2 goda ting!

För det första så väger jag numera 60 nåt, och inte 70 nåt. Det känns som målet nu närmar sig med stormsteg nu när jag ligger på rätt 10-tal. Sen att vågen stannade på 69.9 kan man ha sina åsikter om.... Men det är 60, nåt enligt mitt sätt att se det, sen att jag är närmare 70 än 60, bryr jag mig inte ett dugg om. Pilen går åt rätt håll, det är det viktigaste.

Åt mitt första mål idag, på 9 veckor och det var sååååå GOTT!!!!. använde bara lite peppar och balsamvinäger, behövde inget salt för allt smakade så mycket. Sparrisen var mör och nyångad, tonfisken färsk och halstrad, och rums varma tomater med en skvätt balsam... Jordgubbarna var svenska, men inte så goda som det brukar vara,, eller som jordgubbarna i Jämtland men gött.

Glad Midsommar!

Det är bara att bestämma sig.

Jag har legat och funderat. Det har gått drygt 9 veckor sedan jag började seriöst med min viktminskning. Det har gått bra. Jag tar en normal 38 idag(Vi pratar alltså INTE italienska storlekar). Jag är så stolt över mig själv! Det jag funderade över, är vad är mitt framgångsrecept? Jag kom på det. Det är bara att bestämma sig. Som Nike reklamen, Just do it! Det finns konstanta frestelser och anledningar till att "bara" ta ett glas vin eller "bara" ta en tårtbit för lilla Kalle fyller 5. Det är midsommar, kalas, fester, jul, middagar, familjeträffar. Och det händer saker hela tiden.

Jag tror att det viktigt att fråga sig själv, vill jag verkligen det här, och är jag tillräckligt motiverad att göra alla de förändringar som krävs för att nå dit? Är det ÄRLIGA svaret JA, then Just do it! Det gör ont, det är plågsamt, men tror mig, det är så värt det. Lycka till i era utmaningar.

Fick en liten belöning för jag varit så duktig av en go liten tjej där hemma, en del kallar det för barnarbete. Jag kallar det för att hålla mamma samarbetsvillig...?

Peace

Romantik i Kubik!

Ja, började helgen med att tjura för att vågen inte hade rört sig på en hel vecka. Väger fortfarande 70.5. Tålamod är en dygd, säger min mamma, så de e bara att kämpa vidare.

Annars har helgen i Stockholm varit helt fantastisk. Kärlek och romantik i luften. Till och med Stockholms Polisens alla 2 500 eller hur många de nu var, var enormt trevliga. De log, var trevliga och hjälpsamma. Kändes mer som polisen i stora landet i väst. Sen har jag förstått i efterhand att det var landsortspolisen som var på plats och det förklarar en hel del... :)

Pressbyrån bjöd mig och min man på lite chokladbitar, för att vi såg så glada ut. Hade inte hjärta att tacka nej, utan tog dem, tackade fint och tvingade min lilla man att äta upp allt själv. Det var sol och lusten att ta ett glas iskall rosé på Gården utanför Norra Latin blev ganska stor. Det gick över snabbt. Jag fick en bild i huvet, ungefär som tandkrämsreklamen när karies angriper tänderna, att tomma kolhydrater angriper min stackars kropp, och förstör allt jag åstakommit. Överlevnadsinstinkt eller panik... vet inte ... funkade gjorde det... jag stod emot frestelsen och ser fram emot min första matbit på torsdag som blir, halstrad tonfisk med ångad sparris och jordgubbar! Det vill säga inga tomma kolhydrater.

I´m lovin it!

Hungrig!

Idag har jag varit otroligt hungrig. Jag tror att det sitter i huvet, eller kanske i magen... Jag vet inte. Jag vet bara att jag längtar efter riktig mat. Det är oxå lite jobbigt. Jag måste erkänna att jag känner en viss rädsla. Trots att jag inte är i mål ännu så trivs jag enormt bra med min nya vikt. Jag vill bli lite mindre och stanna där. Jag är väldigt medveten om att det kommer att krävas en enorm kraft ansträngning och disciplin i fortsättningen.

Tyvärr finns det en del olyckskorpar där ute som är helt övertygad om att jag kommer att misslyckas behålla min lägre vikt. De har kanske rätt, men det är så trist att de inte kan bjuda på stöd, support och hjälp istället. Jag känner en fantastisk kvinna som är väldigt vacker och ganska rund. Hon vill inte vara rund och tycker att det är jobbigt, men hon tror på mig och ger mig precis den där pushen jag behöver. Hon vet hur det känns.

Sen har jag ganska många vänner som tycker att jag är vacker som jag är, tjock som smal, vilket jag uppskattar oerhört mycket. Men som sagt drar man på övervikt handlar det inte bara om skönhet, det handlar om att kroppen måste må bra. Jag har bara en kropp, och ett liv.

I want to make the best of it.

Vem faan är hon?

Det är helt sjukt... Jag skall väga mig i morgon och jag gissar att jag ligger strax under 70 kilo. Den som lever får se.

Det som är lite läskigt är att varje gång jag går förbi en spegel så undrar jag, "Vem faan är hon?" Jag känner inte riktigt igen mig själv.... jätte skum känsla.. Känner mig som jag alltid har gjort... Tror att jag ser ut som jag alltid har gjort... Och blir lika förvånad varje gång jag ser min spegelbild. Käkade lunch med en underbar vän och hon satt mest och stirrade på mig, och nu börjar jag förstå varför. Till och med min man kläckte ur sig en märklig kommentar som jag kan berätta vid ett annat tillfälle.

Det gör inget för jag gillar den där i spegeln mycket bättre än den gamla, framförallt har hon inte en rumpa som tar upp hela spegelbilden.....

Fett eller Muskler?

Det största problemet med en snabb viktminskning är att tappa muskelmassa. Oxå min största ångest. Jag har tränat regelbundet 3 - 4 gånger i veckan och powerwalkat 5 gånger i veckan. Det är normalt för mig men jag kan ärligt erkänna att det har varit skitjobbigt att träna utan energi nog till att klara sina normala vardagssysslor. Jag har kämpat på, och det har gett resultat. Jag har inte tappat ett enda gram muskler under hela min viktminskning även om jag har tappat viss styrka. Sen kan det bero på att mina glykogen depåer är tomma ( Där musklerna normalt hämtar sin energi) att jag inte orkar riktigt lika mycket som vanligt.

Fett överst, muskel underst, vilken vill du helst ha??

Jag börjar att äta ett mål om dagen om en vecka! Det skall bli jätte spännande och jag har redan börja planera mina intag. Jag skall verkligen bli en kalorisnobb och ser fram emot att både behålla målvikten och mentala inställningen lång tid framöver!


Tack all ni som supportar mig, det är inte så långt kvar nu!

70.5 KG

Vägde mig i lördags och blev glatt överraskad när vågen visade 70.5.  Nu är det verkligen inte långt kvar! Det skall bli underbart att få äta riktig frukt och grönsaker om 10 dagar. Jag vet att det omöjligen kan vara bra för kroppen att svälta den som jag gjort, men det har varit nyttigt för mig. Jag har omvärderat mycket och inser vilken tur jag har som får äta och det härliga är att jag längtar efter riktig mat. Jordgubbar, nektariner, sparris, OSTRON, lax, öring och harr(mamma!!!). saknar vin mycket mindre än jag trodde, och jag är numera vaken senare än 20:00 på fredag kvällar, till skillnad från när jag tog ett glas rött efter jobbet för att inleda helgen...

Var tvungen att testa Nudiejeansen. De kommer aldrig att sitta bra på mig för de är gjorda för kurvlösa människor med sparris ben, men jag kan nästa nästan knäppa dom nu! Yippi

Under 70 är sista delmål, 66-67 är min slutliga målvikt.

Sekten räddar!

Ja... det var så tråkigt igår och det är fortfarande lika tråkigt. Tävlings människa som jag är klarar jag aldrig av att tacka nej till en utmaning. Min Hälsokonsult uttryckte det så här. Varför sakta in före mållinjen när du bara har 2 veckor kvar? Kör 2 veckor till börja din upptrappning, du bör vara i mål. Sen kan du börja leva efter dina nya och sundare vanor. Ja, sagt som gjort, fortfarande lika trist men 2 veckor till är det. Ligger på ett BMI 25.5 så jag har fortfarande övervikt. Ansiktet börjar dock ta ut sin rätt, och rynkorna blir allt tydligare. Fast personligen gillar jag rynkor, de visar llivseerfarenhet, precis som mina bristningar på magen, kanske inte så vackra i sig, men varje gång jag ser min mage med dess brister påminns jag av de fantastiska barnen som förgyller min tillvaro. Helt klart värt det och jag skulle aldrig ta bort dem, de vore som att ta bort en del av mig själv och mina erfarenheter.

Detta ansiktisutryck är när jag går på lågkolhydrat diet, en daglig vana, jag kallar det för en Johanna (ni som har träffat henne förstår varför), da dö duh öööö da.. fattar lite trögt. Trögheten gjorde att jag antog en ny utmaning idag, tjejmilen den 5 september,. Hur tänkte jag nu? Jag HATAR att springa. Så skall jag börja träna till tjejmilen behöver jag verkligen börja äta!... Åhhh vad jag blir trött på mig själv.  Så kära vänner, 2 veckor till på svältkost, sen är det att klara tjejmilen nästa mål.

Trevlig helg!

TRÅKIGT!

Alltså, det här börjar bli assssssa trist! Rädda mig någon..... Alltså, det är så tråkigt att jag inte vet var jag skall ta vägen. Tråkigt  tråkigt tråkigt... snooze ... snooze ... tråkigt.

Jag kan inte äta den enda rätten jag tycker om Chili sin carne med en matsked sambal för min mage protesterar. Den låter, rumlar och brummar. När jag satt på spinningcykeln i torsdags, så började till och med jag undra om jag inte satt på en motorcykel. Som tur är, spelar de så hög musik, att ingen hörde min motor i alla fall. Nä allvarligt talat, det här är för trist. Jag kommer att sakta gå på en varierat kost från o med lördag. Jag har plågat min kropp nog, och resterande få kilo jag behöver gå ner, kan få ta lite tid. Jag måste ändå ta det väldigt lugnt i 2 veckor så magen anpassar sig till fast föda igen.

Kram på er, och tack för all support! Ni är bäst.

Las Vegas!

Matmecka för en American som jag är Las Vegas. Har bokat en resa till leklandet för vuxna i oktober. Och har redan bestämt var och vad jag skall äta.

Som de säger på itrim, man kan äta allt men inte hur mycket som helst och inte hela tiden. Det jag kommer att unna mig är en Ruben (Alldeles  för många kalorier), min favorit smörgås alla kategorier - Corned beef, sauer kraut, swiss cheese, sauce och jewish rye. Låter kanske lite märkligt för en oinvigd. Men min mor som jag försöker lirka med på resan,  kan intyga: - Är den tillräckligt bra så är den värd en flygresa till andra sida jordklotet. Tänk på det mamma min, så bra är den!

Härliga dagar

Två skitroliga grejjer har hänt.

Först ställde jag mig på vågen imorse och den visade fantastiska 72.3 kilo. Nu är det inte så många kilo kvar till mål. Jag har ökat min målvikt något och tror inte längre att jag skall väga 65, tror att det kan bli lite för lite. Jag skall i alla fall under 70 kilo och bestämmer utifrån det vad som känns bra.

Bästa komplimangen fick jag av min spinning instruktör igår. Jag har inte varit på mitt vanliga gym sedan jag började på itrim. Han så inte oj, vad smal du har blivit eller oj va snygg du har blivit utan hans enda kommentar var " Djävlar vad fit du har blivit, bra jobbat!" Tack Pablo, det är mitt mål, att se sund och stark ut!

Kan det bli bättre?

Drägg

Jag vet inte om det är för lite kalorier, blodsocker eller om jag bara allmänt börjar bli gammal och gnällig. Är det bara jag som tycker att alla flak åkande ungdomar som firar en av sina stora dagar, studenten( Som förvisso inte är något att fira längre, det inte häftigare än att sluta 9:an på 80-talet.) Har blivit ett gäng drägg som luktar gammal öl i nakna överkroppar. Var tog finessen, skumpan och festen vägen. Jag brukade vinka o busvissla för jag har alltid känt sådan glädje när jag sett dessa lycklig ungdomar i början av sina liv.  Det flesta ser ut som om det är slutet på livet och att socialen är nästa anhalt. Ja det är verkligen inte roligt med LCD, allt blir alldeles för verkligt.

heja kanelbullen, hellre 600 kcal än en student på kanelen

Nu börjar det bli tråkigt!

Nu börjar det blir riktigt tråkigt. Det är sommar snart, eller är det sommar? Kalendern säger en sak, och utomhus temperaturen säger nåt helt annat. Jag är förvirrad.

Fest inbjudningarna börjar att hagla in, det är grillfester, vanliga kalas, släktträffar, sommarpartyn och sist med inte minst midsommarton. Vi har den mest underbara traditionen, och midsommar lunchen är så god att man alltid längtar till nästa midsommarafton direkt efter intaget. Förutom riktig champagne i goda vänners lag, är det alla sorters fisk du kan tänka dig, med rätt tillbehör. Alltid pinfärskt och hemlagat. Nu är inte lunchen onyttigt i sig, utan riktigt bra, men jag får ändå inte äta då..... viktigaste med programmet är en långsam återgång till ett högre kaloriintag, och tyvärr ligger midsommarafton 5 dagar innan jag börjar äta mitt första mål (ett mål om dagen i 7 dagar), bestående av fisk/kyckling och grönsaker. Jag tycker ändå att midsommar borde flyttas till juli för det är då det börjar likna sommar....

Så midsommar kommer att laddas upp med Vatten, lime, och jag kommer att bälja i mig kaffe, för jag har hört att året tävling är att inte låta mig somna först, vilket jag alltid gör... med eller utan mat o sprit....

morsdags middag

Alla barnen har bjudit mig på morsdags middag idag! Rätt intressant med tanke på att jag inte äter. Ännu mer intressant är det att jag har inte ätit på så länge så det är ingen som reagerar... utan det blev hemlagade köttbullar som Patric lagade, sallad och ris som Carro fixade och brun sås. En flaska Rosé serverades till. Själv satt jag med ett glas bubbel... vatten med en skiva lime. Jag dricker så mycket vatten med lime att de tyckte att ett citrus träd var på sin plats istället för en bukett med blommor.

Ha det gott, från er egen lätt tungviktare på väg mot mellanvikt.... :) med weltervikt som mål! Här kommer bild på en annan duktig mellanviktare.

Fredagar invägning

Jag har vågskräck men har samtidigt insett att om jag skall lyckas framförallt behålla min framtida målvikt måste jag lära mig att älska vågen. Yippi kai yea. Jag kommer aldrig älska vågen men jag kan nog lära mig att leva med den och se den mer som ett verktyg. Jag läste om en kvinna som väger sig på fredagar. Fredagar är en bra dag. Har hon varit duktig på veckan så vet hon snabbt om de finns utrymme för att unna sig något gott under helgen. Det känns bra, så numera väger jag mig på fredag morgonar. I morse var en mycket bra dag. Ligger under mitt delmål 75 kilo! 74,7 att vara exakt!

Det går nedåt men Nudie jeansen kommer nog aldrig funka. F-N de är gjorda för pinn ben, jag kommer nog få ge upp målet att komma i dem för några pinn ben vill jag inte ha, även om jag kunde, vilket jag inte kan., Så vill jag fortfarande ha mina kvinliga former. Men jag gör ett nytt försök i alla fall när jag kommer under 70 kilo... :)

Trevlig helg på er! 

Bra o dåligt!

Nu har jag varit med på Itrim i 4 veckor. Jag vägde in idag förväntansfull att jag skulle nå mitt första delmål, att hamna under 75 kilo. Tyvärr var det inte riktigt så. (75.5) Besvikelsen var stor med tanke på att jag tränar 4 dagar i veckan och duktigt tar en powerwalk varje morgon. Enligt vågen var viktminskningen bara 1.5 kilo på 2 veckor....

När jag väger in får jag en lapp med vikt, antal kilo muskler, antal kilo fett, vätskemängden i kroppen, BMI, fettprocent och en massa information. Träningen har gett effekt. Istället för att tappa muskler har jag ökat i muskler och och tappat så pass mycket fett att jag ligger numera inom tillåtna gränsen när det gäller kroppens fett %. Inte  nog med det så hade jag 2 kilo mer vätska i kroppen än vid förra invägningen. Detta är verkligen ett bevis på att det är farligt att stirra sig blind på vikt. Det är helheten som räknas, och där märker jag skillnaden tydligt. Det är bara att fortsätta kämpa på, jag hamnar nog under mina 75 vid nästa vägning i alla fall.. :)

Här får ni en lite bild av min favorit seriefigur, Marsupalami... en riktigt fighter det med, men en stor portion humor och livsglädje!

Vi ses och hörs!

Dålig andedräkt!

Dålig andedräkt är tydligen en av de vanligaste biverkningar när man går på en low calorie diet. Så här står det i Itrim "bibeln" - När reservenergin i fettvävnaden börjar förbrännas, frigör sk ketoner. Ketonerna utsöndras via luftvägarna och det är vanligt med dålig andedräkt.

Sen finns det självklart olika nivåer av dålig andedräkt - den bästa beskrivningen fick jag i alla fall av Happy igår. Vi satt på tunnelbanan och så fort jag pratade vände hon bort huvudet och höll för näsan. Först fattade jag ingenting utan när hon tillslut ville att jag skulle sluta prata sa hon så här " Mamma, du vet när man bajsar löst och ljusbrunt, inte hårt bajs, utan det där lösa.... så luktar det i din mun... och din andedräkt är mycket värre än pappas, det är du som behöver en tungskrapa inte han........"

Att andedräkten är värre än pappas är verkligen ingen lek... Tur att det finns SB12.. Ny kund

Och så fick hon tyst på mig. Så kära vänner där ute, tänk på att alltid ha en SB12 tillhands om ni planerar en längre träff med mig (If you want to survive)...

Första sommardagen

Vilken dag. Stockholm är en sann sommarstad. Konserter i Kungsan, massor av uteserveringar och människor som lapar sol överallt. Idag var det svårt. Glass. En kall öl. En god fiskrätt. Jag promenerade från Medborgarplatsen till Dramaten, tog en omväg förbi Berns och funderade på hur jag skulle må i morgon om jag bara tog en liten glass, öl eller glass vin. Förmodligen skulle jag må som skit. Förstöra ketonfasen för 10 minuters nöje, näää det är det INTE värt men jösses vad sugen jag var.... :) Hade jag inte kommit så långt och känt av de fantastiska resultaten så hade utmaningen faktiskt varit ännu värre. Nu när det är nära på läggdags är jag fantastisk stolt över mig själv. Jag kommer att klara det här!

Hade en trevlig avslutning på veckan med 3 fantastiska och inspirerande kvinnor. Vi var rörande överens om att god mat är meningen med livet, det jag får ta lärdom av i framtiden är måttlighet.

Hoppas alla har det gott i sommarsolen!

Ökar till 800 kcal!

Idag är en stor dag i bantar Dessans liv. Jag har just ökat mitt kalori intag från 600 till hela 800 per dag! Jag slipper förvisso inte pulverpåsarna, och ja, solstrålen... jag häller i mig innehållet och inte höljet. Jag slipper inte heller snuskgröten men jag har åter introducerat morgon latten som jag har saknat grymt mycket. Jag får dock kompromissa lite och köra lättmjölk istället för standard, men va god kaffet va imorse! Hipp hipp hurra! Ännu roligare är att viktiminskningen börjar att synas, så jag är fortsatt motiverat och längtar efter dagen då jag får trycka i mig 12 ostron. Har mycket att göra på jobbet så åter till uppgifterna som ger åtminstånde resten av familjen mat på bordet!

Vår kram!

Livet är inte rättvist

Det roligaste med att vara på diet är att det blir mycket roliga diskussioner med roliga människor. En kommentar jag hörde idag av en rolig kvinna jag nyligen lärt känna... "Diet ... usch .. Diet för mig är lika med att gå på diet utan t". Trög som jag är tog det 25 sekunder innan jag fattade vad hon menade, men när 10 öring väl trillade ner var det ju riktigt kul. "Die" Lite för sent för att garva men ändå kul. Jag förstår vad hon menar. Dessutom måste mitt gamla liv dö, om jag vill behålla en lägre vikt och leva sunt i framtiden.

Min mamma har lätt för att lägga på sig några extra kilon.  Jag har berättat om min diet bestående av smaklösa soppor och snuskig gröt. Mamma blev självklart inspirerad, och bestämmer sig för att tappa några kilo inför sommarsäsongen. Hon börjar sin diet med entrecote och pommes frites, men skrapar självklart bort bearnaise såsen och toppar med en våffla med sylt och grädde några dagar senare. Bra diet tänker jag och skrattar lätt för mig själv och känner vis oro för vad mamma skall känna när vågen står på plus 1 kilo. Jag skrattar inte längre när jag får ett SMS där hon berättar att hon tappat 3.3 kilo första veckan. Mirakel diet, gösses....  vilken affärsidé! Mamma, vad är hemligheten? "Jo... det bara å kratta tomten 4 timmar om dagen....  okej.....Tacka vet jag pulver påsar!

Tja ba!

Grönan är större utmaning än man tror

Vi var på Grönan igår med riktigt goa vänner. Det var kul och vädret var underbart. Det jag inte hade räknat med, är att besöket på Grönan skulle bli en av de svåraste prövningar jag haft sen jag gick på "klara sig på ingenting dieten" Det finns hur många stånd som bara serverar kolhydrater och fett. Mest friterat, så som fish&chips och langos. Inget som jag normalt är sugen på så jag kände verkligen ingen oro.

Efter vilda musen, fritt fall och jetline så började jag känna mig lätt illamående. Och det som alltid har fungerat för mig är SALT, lite pommes, chips vad som helst bara det är salt. Mitt mellanmål bestod av en choklad shake med allt för mycket sötningsmedel och jag säger bara .... FEL FEL FEL. Mitt lätta illamående fas omvandlades snabbt till, urgh urrgh bläää. hjälp jag dör.. ge mig en hink! just det, det finns inget att kräkas... HJÄLP jag DÖÖÖRRR  SALT SALT!!!

Envis som jag är så klarade jag det, men faan tänker jag utsätta mig för något dylikt igen tills jag vet att jag får äta nåt salt. Efter nån timme mådde jag bra igen, åkte kärlekstunneln och snackade lite med den galna fransmannen i fågeldräkten istället.

Livet är underbart! Kram på er

Städmani

Jag försöker verkligen förstå hur min kropp reagerar. Min verklighets bild baserad på erfarenheter säger mig att jag skall vara  trött, irriterad och sugen. Jag utsätter min kropp för det absolut värsta. Och att jag kommer att gå till statistiken som en jojo-bantare, som är dubbelt så tjock när experimentet är klart. Det är en risk jag har tagit hänsyn till. Blir det så, så har erfarenheten ändå varit värt det. Det jag inte fattar är det här energi tillskottet, var kommer det i från? Jag pladdrare värre än någonsin ( Ni som känner mig vet att det är illa nog i normala fall) och att Björn inte går runt i ett par Peltor förvånar mig, han är antagligen alldeles för nyfiken, om än begränsad intresserad av allt skit jag pratar om. Och jag städar och städar och städar och donar. Stoppknappen slås på kl 21:00 då jag somnar som en riktig björn, för att vakna 6 - 7 nästa morgon igen. Det är galet jobbigt för jag har ingen att börja pladdra med. Tur att sopkvasten, städhinken och dammsugaren står lätt tillgängliga. Det blir både rent och det tassas upp små offer som jag kan attackera med mitt pladdrande.

Energin måste komma från de enorma fettreserverna jag bär på, för inte f-n kommer det ifrån det jag stoppar i mig.... :)

Hej hopp!

Mardrömmar

Jag hade en fruktansvärd mardröm i natt. Det är lite som Vingresors reklam "Känslan sitter kvar länge" Tyvärr skall jag lägga till. Trots att dagen stort sett har varit riktigt bra, långa promenader på Djurgården, snabb besök på Ikea och ett pysslande med att göra piroger tillsammans med Happy kan jag inte släppa känslan. I drömmen var jag ensam, inga vänner, ingen kärlek och ingen familj. Usch. Har funderat på att ha perspektiv på tillvaron och vörda det som betyder mycket. Inget är för givet och det är prioriterat att kämpa för det som känns viktigt. Nummer 1 är min underbara familj. Nummer 2 är jag. Att ta hand om min kropp, kommer att vara en prioritet i fortsättning. Jag vill inte hamna i en situation igen där jag ligger och pendlar till gränsen på fetma. så är det bara.

Kungsan är en underbar plats att befinna sig vid på lunchtid när det är soligt ute. Det är spännande att se hur alla samlas på trapporna och äter allt från medhavda matlådor, mezes från hallen och Hamburgare från MCD. Ni kan ju bara gissa vad jag drack... :)

Trevlig helg på er alla!

Stor kram

DeZ

-5,3 kilo!!!!!!

Ja, vad säger man? Vågen visade 77.1 kilo med kläderna på. Det är minus 5.3 kilo på 2 veckor. Jag förstår att det här sliter bra på kroppen. Jag tycker ändå att de är oerhört proffsiga på Itrim. En gång får man göra en sån här rivstart, så det gäller att sköta korten rätt. Men jösses så motiverad jag blir, dessutom tycker jag att det är jätte kul. Mår som en prinsessa. Slängde mitt första par jeans idag, och självklart var jag tvungen att prova Björns Nudie jeans, och nej, de kom inte över den breda baken, men väl över låren. Se själva! Jag tror att jag fortfarande befinner mig i chocktillstånd. Jag visste att jag har varit duktig. men så här bra?

Grupp möte 2 handlade mycket om hur viktigt det är att ändra livsstil, och förändringen börjar nu. Det gäller att hitta en vettig balans i tillvaron. Stort grattis till mig!

Ps Hade en helt ljuvlig tandhygienist idag, han heter Adel! Kanske det är honom jag skall tacka, det finns inte ett milligram tandsten kvar!

Fördelaktigt väder

Har semester denna vecka, och jag har lovat mig själv att vädret inte skall påverka mig negativt. Faktum är att vädret har varit riktigt bra... för min del i alla fall. Vem vill sitta ute och ta ett glass vin, ännu mindre är jag sugen på Ben & Jerrys som för övrigt har varit lite av min sommar last. Jag måste träna för att hålla värmen. Det kan knappast bli bättre än så här!

Ska väga mig på onsdag (efter tandhygienisten, har förmodligen tappat ett kilo i bara tandsten), det blir första gången sen jag skrev in mig. Sen har jag bestämt mig för att väga in varje fredag. Det är lika bra att börja vänja sig eftersom det med all sannolikhet kommer att bli en livslång rutin, om jag ska slippa hamna i samma situation igen...

Mat party pingla

Ju mer jag funderar på det, ju mer förstår jag varför övervikten drabbar mig. Hela denna vecka, och helg har handlat om god mat i goda vänners lag. Det började med tjejmiddag i torsdags, kursavslut i fredags med öl och mat på elverket, och en mysig kväll med colalight och annat onyttigt med en väldigt nära vän, Jazzbrunch på Mosebacke i lördags med ytterligare goda vänner, för att avsluta med en god middag hos ytterligare nära vänner på Resarö, på lördag kväll.

Mitt liv handlar om underbara vänner och god mat. Jag åt förvisso delikat (Not) Itrim soppa  och shakes under hela helgens aktiviteter och jag omgavs av underbara dofter av jätte god mat. När jag har nått min målvikt hur hanterar jag dessa situationer utan att tappa kontrollen igen? Är det någon där ute som kan ge mig lite sunda tips?

Jag träffade för övrigt Mumin trollet på Götgatan i lördags. Jag kände mig både brun och smal, även om Mumin trollet är mycket gulligare än jag. Faktiskt är Mumin trollet det levande beviset på att skönhet har inget med storlek att göra. Hur gullig vore den som storlek 38?

Vänner o fiender

Igår var det en riktigt rolig dag, inte bara det att jag fick äta middag i goda vänners lag, utan jag fick spräcka lite fördomar.
Jag har alltid hävdat att jag är vältränad, och av en märklig anledning så tror människor att jag är i dålig form bara för att jag är en knubbis. Det är riktigt irriterande. Sist när jag befann mig på Sofia Hemmet(2 år sedan), mötes jag av en anorektisk sjuksyrra, som tittade på mig i misstro när jag berättade hur mycket jag tränande. När det var dags för konditionstestet, erbjöd hon mig ett lättare motstånd på motionscykeln för att möta mitt höga BMI. Tjurig som är, svarade jag att du kan väl höja ett steg istället. Det fick jag inte. Fick normal belastning, och resultatet var så bra att hon trodde att det hade blivit nåt fel på mätinstrumentet, för det brukar haka upp sig ibland..... hm  Igår fick jag chansen att ännu en gång bevisa att vikten har inget med fysiken att göra. Mitt konditionstest var så bra att jag det inte gick att få bättre vid ett BMI på 29,4. Där fick dom.

Tack vackra Eleonora för att du är ett sånt fantastisk stöd, inte bara det att vid vår tjej kväll igår, tycka att det är självklart att jag kan äta min snusksoppa á 150 kcal med 45 droppar tabasco. För att göra det extra bekvämt för mig bjöd du även övriga gäster på en fisk o skaldjur gryta som doftade grymt härligt av vitlök och saffran. Det kändes bra att alla åt med sked. Du är en riktig kompis. Det är ni alla! Ni var uppmuntrande och det uppskattas mer än ni anar. Det var en underbar kväll. Men allt som avhandlades, är så pass barn förbjudet att min blogg skulle stängas av av etiska skäl om jag berättade om det här... tyvärr

Trevlig helg!