Ärligt talat så var midsommar den värsta utmaningen hittills. Jag klarade det, men gösses så jobbigt. Jag har börjat att äta ett mål om dagen, vilket jag hade planerat sedan tidigare eftersom vi får den godaste midsommar lunchen i Sverige. Det är samma varje år, och jag längtar redan till nästa midsommar. Precis som det står i sektboken från itrim så kommer hungern tillbaka när man börjar att äta. På midsommar kvällen var det dags att grilla entrecote, med rödvin och sallad. Jag kände mig hungrig. Jag hade dessutom tagit min sista kostersättningt flera timmar innan, och höll bokstavligen på att dö. Min sociala förmåga är väl inte på topp under den här viktminskningen. Tidigare har jag somnat först på grund av att jag druckit för mycket för fort. Nu somnade jag först för att jag inte hade lust att vara vaken längre. Jag bara gick och la mig och hoppades på att morgonen skulle komma fort.
Det är en tuff process att gå ner i vikt samt att ändra dåliga mat vanor, man skall vara helt medveten om det. Men det är så värt det, för när jag vaknar på morgonen och glider ner i ett par shorts som är storlek 38 kommer leende tillbaka på läpparna.
love and understanding!
No comments:
Post a Comment