Baksidan av att vara en cocktail triathlet

Min vilovecka har börjat på allvar. Konstigt nog, så blir jag lite rastlös av att ha få pass inbokade.

Veckan började bra med ett simpass utan tränare. Björn och jag körde själva lite olika övningar och tränade på vändningar. Jag bestämde mig för att skita i att lära mig det. Det ser för visso snyggt ut vilket passar mig men jag ska ju inte vända när jag simmar  i öppet vatten. Det är för svårt ... just nu. Vatten i näsan, snurrig i huvet och viktigaste är, trots allt, att fokusera på hållning, vattenläge, rotation, putta ifrån, armbågar upp, andning, höft, raka ben, andas under armhålan..osv osv... Så ni förstår, undervattensvändningar känns i dagsläget som överkurs

Gjorde mitt andra simtest igår, och tiden blev något sämre (22 sekunder)... men.. jag crawlade 400m obrutet. Det var första gången som jag crawlat så långt obrutet. Jag blev galet nöjd med tiden 10:45. Det är faktiskt inte skit dåligt och jag var heller inte helt slut. Känns att jag utvecklas. Hördes på Andreas att jag hade anledning att vara nöjd.

Idag har jag varit hos min underbara sjukgymnast, Martin, bara för att kolla att kroppen mår bra med all träning. Eftersom han är fotexpert tog jag även med mig mina nya löparskor för jag ville ha hans expertutlåtande. Hade köpt skorna för en dryg månad sen, hade tänkt ha dom som en långdistanssko, med lite mera dämpning än mina andra lättare skor. Hade lätta skor när jag sprang Halvmarathon, och jag fick fruktansvärt ont och kramp i vaderna efter ca 17 km. Mina nya långdistansskor har inte känts speciellt sköna att springa i och jag har inte förstått varför. Martin hann bara titta på skorna ett kort ögonblick och säger att skorna är förmodligen på tok för höga i hälen. Ta på dig dom och provspring. Så han filmar och det känns lite pinsamt, men jag glömmer snabbt kameran. Till min förvåning, så bryter Martin ut i ett jätte stort leende och säger det är inte ofta jag säger det här men du har en fantastiskt bra löpteknik, det inte ofta jag får säga det till mina kunder. Han visar filmen och förklarar vad det är som är så bra. Martin avslutar med att det inte konstigt att dessa skor känns obekväma. De är till för tyngre nybörjare som landar på hälen när de springer. Du är alldeles för avancerad för dessa skor.. wööp wööp..  Men jag behöver veta vem som har hjälpt dig prova ut dessa skor??? frågar Martin. "Ingen", svarar jag... tyckte dom va snygga..... Då höll han bokstavligen på att slå sin Ipad i huvet på mig. Desiree, har inte du lärt dig nånting... Du kan inte köpa springskor för att de är snygga......... suck...  Det är väl en av baksidorna av att vara en cocktailtriathlet.... allt kan inte vara snyggt... eller?