Midsommar är över!

Ärligt talat så var midsommar den värsta utmaningen hittills. Jag klarade det, men gösses så jobbigt. Jag har börjat att äta ett mål om dagen, vilket jag hade planerat sedan tidigare eftersom vi får den godaste midsommar lunchen i Sverige. Det är samma varje år, och jag längtar redan till nästa midsommar. Precis som det står i sektboken från itrim så kommer hungern tillbaka när man börjar att äta. På midsommar kvällen var det dags att grilla entrecote, med rödvin och sallad. Jag kände mig hungrig. Jag hade dessutom tagit min sista kostersättningt flera timmar innan, och höll bokstavligen på att dö. Min sociala förmåga är väl inte på topp under den här viktminskningen. Tidigare har jag somnat först på grund av att jag druckit för mycket för fort. Nu somnade jag först för att jag inte hade lust att vara vaken längre. Jag bara gick och la mig och hoppades på att morgonen skulle komma fort.

Det är en tuff process att gå ner i vikt samt att ändra dåliga mat vanor, man skall vara helt medveten om det. Men det är så värt det, för när jag vaknar på morgonen och glider ner i ett par shorts som är storlek 38 kommer leende tillbaka på läpparna.

love and understanding!

2 goda ting!

För det första så väger jag numera 60 nåt, och inte 70 nåt. Det känns som målet nu närmar sig med stormsteg nu när jag ligger på rätt 10-tal. Sen att vågen stannade på 69.9 kan man ha sina åsikter om.... Men det är 60, nåt enligt mitt sätt att se det, sen att jag är närmare 70 än 60, bryr jag mig inte ett dugg om. Pilen går åt rätt håll, det är det viktigaste.

Åt mitt första mål idag, på 9 veckor och det var sååååå GOTT!!!!. använde bara lite peppar och balsamvinäger, behövde inget salt för allt smakade så mycket. Sparrisen var mör och nyångad, tonfisken färsk och halstrad, och rums varma tomater med en skvätt balsam... Jordgubbarna var svenska, men inte så goda som det brukar vara,, eller som jordgubbarna i Jämtland men gött.

Glad Midsommar!

Det är bara att bestämma sig.

Jag har legat och funderat. Det har gått drygt 9 veckor sedan jag började seriöst med min viktminskning. Det har gått bra. Jag tar en normal 38 idag(Vi pratar alltså INTE italienska storlekar). Jag är så stolt över mig själv! Det jag funderade över, är vad är mitt framgångsrecept? Jag kom på det. Det är bara att bestämma sig. Som Nike reklamen, Just do it! Det finns konstanta frestelser och anledningar till att "bara" ta ett glas vin eller "bara" ta en tårtbit för lilla Kalle fyller 5. Det är midsommar, kalas, fester, jul, middagar, familjeträffar. Och det händer saker hela tiden.

Jag tror att det viktigt att fråga sig själv, vill jag verkligen det här, och är jag tillräckligt motiverad att göra alla de förändringar som krävs för att nå dit? Är det ÄRLIGA svaret JA, then Just do it! Det gör ont, det är plågsamt, men tror mig, det är så värt det. Lycka till i era utmaningar.

Fick en liten belöning för jag varit så duktig av en go liten tjej där hemma, en del kallar det för barnarbete. Jag kallar det för att hålla mamma samarbetsvillig...?

Peace

Romantik i Kubik!

Ja, började helgen med att tjura för att vågen inte hade rört sig på en hel vecka. Väger fortfarande 70.5. Tålamod är en dygd, säger min mamma, så de e bara att kämpa vidare.

Annars har helgen i Stockholm varit helt fantastisk. Kärlek och romantik i luften. Till och med Stockholms Polisens alla 2 500 eller hur många de nu var, var enormt trevliga. De log, var trevliga och hjälpsamma. Kändes mer som polisen i stora landet i väst. Sen har jag förstått i efterhand att det var landsortspolisen som var på plats och det förklarar en hel del... :)

Pressbyrån bjöd mig och min man på lite chokladbitar, för att vi såg så glada ut. Hade inte hjärta att tacka nej, utan tog dem, tackade fint och tvingade min lilla man att äta upp allt själv. Det var sol och lusten att ta ett glas iskall rosé på Gården utanför Norra Latin blev ganska stor. Det gick över snabbt. Jag fick en bild i huvet, ungefär som tandkrämsreklamen när karies angriper tänderna, att tomma kolhydrater angriper min stackars kropp, och förstör allt jag åstakommit. Överlevnadsinstinkt eller panik... vet inte ... funkade gjorde det... jag stod emot frestelsen och ser fram emot min första matbit på torsdag som blir, halstrad tonfisk med ångad sparris och jordgubbar! Det vill säga inga tomma kolhydrater.

I´m lovin it!

Hungrig!

Idag har jag varit otroligt hungrig. Jag tror att det sitter i huvet, eller kanske i magen... Jag vet inte. Jag vet bara att jag längtar efter riktig mat. Det är oxå lite jobbigt. Jag måste erkänna att jag känner en viss rädsla. Trots att jag inte är i mål ännu så trivs jag enormt bra med min nya vikt. Jag vill bli lite mindre och stanna där. Jag är väldigt medveten om att det kommer att krävas en enorm kraft ansträngning och disciplin i fortsättningen.

Tyvärr finns det en del olyckskorpar där ute som är helt övertygad om att jag kommer att misslyckas behålla min lägre vikt. De har kanske rätt, men det är så trist att de inte kan bjuda på stöd, support och hjälp istället. Jag känner en fantastisk kvinna som är väldigt vacker och ganska rund. Hon vill inte vara rund och tycker att det är jobbigt, men hon tror på mig och ger mig precis den där pushen jag behöver. Hon vet hur det känns.

Sen har jag ganska många vänner som tycker att jag är vacker som jag är, tjock som smal, vilket jag uppskattar oerhört mycket. Men som sagt drar man på övervikt handlar det inte bara om skönhet, det handlar om att kroppen måste må bra. Jag har bara en kropp, och ett liv.

I want to make the best of it.

Vem faan är hon?

Det är helt sjukt... Jag skall väga mig i morgon och jag gissar att jag ligger strax under 70 kilo. Den som lever får se.

Det som är lite läskigt är att varje gång jag går förbi en spegel så undrar jag, "Vem faan är hon?" Jag känner inte riktigt igen mig själv.... jätte skum känsla.. Känner mig som jag alltid har gjort... Tror att jag ser ut som jag alltid har gjort... Och blir lika förvånad varje gång jag ser min spegelbild. Käkade lunch med en underbar vän och hon satt mest och stirrade på mig, och nu börjar jag förstå varför. Till och med min man kläckte ur sig en märklig kommentar som jag kan berätta vid ett annat tillfälle.

Det gör inget för jag gillar den där i spegeln mycket bättre än den gamla, framförallt har hon inte en rumpa som tar upp hela spegelbilden.....

Fett eller Muskler?

Det största problemet med en snabb viktminskning är att tappa muskelmassa. Oxå min största ångest. Jag har tränat regelbundet 3 - 4 gånger i veckan och powerwalkat 5 gånger i veckan. Det är normalt för mig men jag kan ärligt erkänna att det har varit skitjobbigt att träna utan energi nog till att klara sina normala vardagssysslor. Jag har kämpat på, och det har gett resultat. Jag har inte tappat ett enda gram muskler under hela min viktminskning även om jag har tappat viss styrka. Sen kan det bero på att mina glykogen depåer är tomma ( Där musklerna normalt hämtar sin energi) att jag inte orkar riktigt lika mycket som vanligt.

Fett överst, muskel underst, vilken vill du helst ha??

Jag börjar att äta ett mål om dagen om en vecka! Det skall bli jätte spännande och jag har redan börja planera mina intag. Jag skall verkligen bli en kalorisnobb och ser fram emot att både behålla målvikten och mentala inställningen lång tid framöver!


Tack all ni som supportar mig, det är inte så långt kvar nu!