Intervallträning med Kollegorna

I onsdags var det konferens med jobbet. Jag blir alltid lite stressad inför tillställningar jag inte har kontroll över. Framförallt nu när jag tränar så intensivt, känns det viktigt för mig att kunna hålla mig till mitt träningsprogram. Hur lycklig blev inte jag när Camilla, vår VD, bjöd in till ett löppass innan middagen via vår FB grupp. Det var löpning som stod på tisdagens träningsschema. Självklart svarade jag JA!!!  Men..... jag svarade i fel ruta på inbjudan i vår FB grupp.. Inte så bra... tydligen...

Jag har trots allt ganska begränsade kunskaper i socialamedier. Det resulterade i en liten uppläxning av vår fantastiska marknadsavdelning vilket slutade i en lektion i hur jag kan hantera de nya verktygen på FB. (Det var inte så svårt) Under minilektionen med Jessika så händer det som inte får hända. Hux flux står det i inbjudan att jag ska hålla intervallträning/löpskolning med intresserade kollegor. Det var säkert min egen idé men ändå.... Undrar alltid efteråt hur jag hamnar i alla situationer. Nån form av tics måste det vara

Det en sak att träna med sig själv eller driva sin egen man till vansinne, men att träna kollegor är något helt annat. Jag är en glad amatör som sätter upp höga mål och tar varje tillfälle att lära mig så mycket som möjligt av de bästa. Jag har ryktet bland mina närmaste kollegor att vara mer eller mindre galen när det gäller mina träningsambitioner. Jag gillar det ryktet och vill absolut inte förstöra det pga av att jag inte är i toppform (tredje träningsdagen är jag alltid lite trött) den dag jag väl ska träna med kollegorna.

Så gedigna förberedelser och en extra koll på Anders Szalkais program på Marathon.se är ett måste. Det resulterar i följande program:

1,7km uppvärmning
25 meter löpskolning 5-6 övningar
10x100 meter sprint 40 resp 60 sek vila mellan varje intervall
1,7 km nerjogg

Det här med uppvärming och nerjogg blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag har fantastiskt duktiga kollegor, och till skillnad från mig har några av dem ett naturligt snabbt löpsteg. Carolina som säger sig ha jätte dålig kondis älgar fram som hon aldrig gjort annat, fast efter 1,7km säger hon att hon är helt slut... vilket jag inte riktigt tror på. Camilla är en liten vessla som är fantastisk duktig och sprang milen sist på 53 minuter, Geta hängde på hela loppet, gav aldrig upp och är en riktig vinnarskalle. Jessika är fjäderlätt och har gjort flera midnattslopp, kan mycket mer än det hon ger sken av och Lotta kämpade på grymt bra trots att hon fick väldans ont i höftleden. Ytterligare en vinnarskalle. Så ni förstår, kvalitén på mina kollegor är inte bara på topp gällande jobb, utan kvalitén är hög i vad de än åtar sig.

Jag fick ligga i för att hålla måttet, och sista kilometern under nerjoggen så trodde jag att jag skulle bokstavligen döööö..... Andningen försvann och jag lät som en storrökare.... då såg jag ryggen på Camilla och tänkte fan fan fan... om det är det sista jag gör så så kommer det aldrig att hända igen. Camilla I am coming to get you.....

Ps: Hoppas att alla fick träningsvärk i fötterna.

Onsdag - Vila
Torsdag - löpning
Fredag - simning/crossfit
Lördag - sista långpasset inför halvmarathon 1,7 km


Lite bilder:

Vila sig till nästa nivå

Jag tror det är första gången sen jag började springa att jag har fått uppleva nästa nivå i löpningen. Igår bestämde jag mig för att springa till crossfiten, och jag bestämde mig för att vara lite modig och våga lite mer. Jag har alltid hävdat att det tar mig minst 2 km att bli varm, men efter 3 dagars vila hade jag spritt i benen. Dessutom hade jag Lisa Nordén i bakhuvet. Jag gick ut starkt och gjorde min första km på under 5:30 och avslutande km under 5. Min snitt tid på blev 5:15 per km. yeaaaaah. Kändes så himla bra. Det där med vila ska jag nog sluta underskatta. Tack Ignacio, tack Madde och tack alla andra som tar mig i örat vid behov.

Idag var jag på min måndagsspinning, och bestämde lite som förra gången att jag skulle ge 150 procent. Det var en väldigt bra instruktör idag, som berättade skillnaden mellan att hålla en högre och lägre kadens. Vilka muskler man tränar. Och att cyklister oftast håller högre kadens och lättare motstånd. Jag hade väldigt svårt i början av min cykelkarriär att trampa snabbt. Det gjorde ont i benen. Jag har alltid trott att ju tungre jag kör, ju starkare cyklist blir jag. Visst blir vissa muskler starkare, men jag tränar inte de muskler jag behöver träna för att bli en duktig cyklist. Mycket intressant. Jag höll lägre motstånd, höll högre kadens och lyckade ändå komma upp i zon 4,5 - 5 i puls i intervallerna. Det kändes bra idag.

I morgon kommer att bli en spännande dag. Ska på konferens med jobbet och jag har fått den angenäma uppgiften att köra lite löpskolning/intervaller med min kollegor. Det kommer att bli JÄTTE roligt!

Efter i morgon blir en dags vila men jag skulle behöva två långpass innan halvmaraton den 15 september. En tävling jag för övrigt längtar till.

Hej hej... :-)

Vilken helg!

Inspiration är bara förnamnet av vad denna helg hade att erbjuda. Jag säger bara Lisa Nordén. Hon är för mig en av de mest inspirerande idrottskvinnorna som finns. På banan har hon full fokus och det känns som det inte finns något som kan stoppa henne, efter målgång, verkar hon vara grymt sympatisk och ödmjuk. Såna människor älskar jag. Jag kan inte få nog av denna kvinna.

Idag var jag och tittade på motionärsklassen i triathlon, och idag var det Maddes dag. Jag följde henne med spänning och jag var så stolt över henne. Förstår vilken fantastisk träningspartner jag har.  Hennes första sprint gjorde hon på 1:30, på tal om inspirerande människor.

Det som slår mig är att utövare av triathlon är enormt sociala individer. Jag tycker ofta att svenskar är lite tråkiga, tysta och har svårt att bjuda på sig själva. Olika lopp jag har gjort så är det inte helt ovanligt med armbågar och sura miner (Tjejmilen, huga... och aldrig mer). Det gäller inte de som utövar triathlon. De peppar, hjälper och pratar med varandra. Jag har träffat så sjukt många trevliga människor sen jag bestämde mig för att börja med triathlon, och idag var det roligt att heja på deltagare i ösregnet. Jag fick så många leenden och tack, att jag tappade räkningen när jag stod där och skrek , heja heja, faan vad ni är BRA! ...... och det var dom.

Ljuger om jag inte erkänner att jag var avundsjuk på de tävlande.....Jag säger bara TRIATHLON here I come!

Lite bilder från dagens evenemang

Triathlonträning/Stockholm Triathlon

Sjöhistoriska den 22 augusti kl 19:00

Ahhhhhhh, det var det roligaste, jobbigaste och mest utmanande jag nånsin har gjort! Jag har varit med på min första triathlonträning och fick köra en minitriathlon. Det finns inte ord att beskriva hur lycklig jag var efteråt, trots att jag höll på drunkna typ 18 gånger. Det var en utomjordisk upplevelse! Jag som verkligen avskyr att bada i vatten under 30 grader (Kan intygas av alla som känner mig) Kände en kallkår stiga uppför ryggen när en av arrangörerna tog vattentempen, 19,5 grader. Förvisso har jag fått låna en kort våtdräkt av Madde, men ändå...  Det var många på träningen och när jag stod där på bryggan bestämde jag mig för att vänta tills alla startat innan jag själv hoppade i. Tefärgat, 19,5 gradigt vatten i ett akvarium med för många fiskar är rätt läskigt. Pulsen gick upp, jag fick konstanta kallsupar och det var väldigt svårt att få till andningen. Chocken när jag hamnade i vattnet. Kallt och mörkt. Kämpade som ett djur de första 225 metrarna, för att på slutet hitta en viss rytm, fortfarande dålig andning men jag lyckades simma förbi 4 damer, och det har jag ALDRIG gjort tidigare. Framförallt gillar jag känslan av min kropp i vattnet. Simmade bara med armarna, och insåg att jag har en väldans stark överkropp. Surrealistisk och häftig upplevelse.

Växlingen till cykel gick långsamt och bra. Jag hade inge bråttom utan försökte vara metodisk. Kände en viss yrsel efter simningen, men kände mig oerhört stark på cykel. Lyckades cykla om flera kvinnor och män.

Sen var det då löpningen kvar, kaxig på cykel, inte så kaxig i löpningen. Insåg att jag kanske skulle ha tagit det lite lugnare på cykel. Jag höll en så hög kadens när jag cyklade.... så när jag skulle börja springa, gick benen skit snabbt av sig självt, jag hade liksom ingen kontroll OCH mycket fortare än vad jag egentligen orkar springa. Gjorde mina 2,2 km på dryga 10 minuter.. För mig är det väldigt snabbt, och tro mig, när jag kom i mål var mina vader så spända, spända, spända.. Och jag var euforisk! Wow.. Jag har hittat hem! Triathlon. (Sen ska gudarna veta att jag gillar att flytta mycket)

Wööp Wööp

På lördag är det ITU World Triathlon Stockholm , en deltävling med världens bästa triatleter. Det ska bli jätte spännande att se live, så trots att ett spås riktig ruskväder, tänker jag trotsa vädrets makter och ta mig en glutt på hur det kan se ut på riktigt. På söndag är det alla glada amatörers dag, och då ska jag ner och heja på lite vänner som ska köra. Madde och Ignacio samt alla kända ansikten från kurser och vätternrundan som jag träffade på träningen vid Sjöhistoriska. Nästa år är det min tur! Då kommer jag att köra olympisk distans. Så är det bara... :-)

Löpning som terapi

Löpning är en fantastisk terapi. Att ta på sig skorna och sticka ut i ett hållbart tempo och låta tankarna vandra iväg hjälper mig att hitta lösningar på problem och förstå varför vissa saker händer.

Jag har hamnat i en konflikt situation med en vän, som har blivit så infekterat att jag inte säker på att det kommer att gå lösa, eller om vi någonsin kommer att ha möjlighet att hitta tillbaka till där vi en gång varit. Jag har analyserat och funderat, oftast när löparskorna har varit på, och kommit underfund till varför jag hamnar i den här situationen. Jag ser mig själv som en öppen person med mycket självinsikt. Jag glömmer lätt bort att hur jag ser på mig själv och hur andra ser på mig är lite olika. Jag försöker vara så ärlig jag kan, och reagerar direkt när jag känner mig ledsen, kränkt eller missförstådd. Det är det här med att reagera direkt som jag måste lära mig tygla. Jag anfaller och kränker tillbaka istället för ett lugnt ifrågasättande. Det inte bra. Saker är inte alltid som de ter sig.

Det kan bli andra gången i mitt liv, jag förlorar en person i mitt liv pga av att jag reagerar allt för snabbt istället för, som min man alltid säger, Desiree du måste lära dig att sova på saken. Allt kommer att se, och kännas annorlunda imorgon. Den första personen som försvann var aldrig en riktig vän....... men jag har mycket att förlora den här gången... tyvärr

Löpningen hjälper mig att få perspektiv på livet och utlopp. Jag har långt kvar till mina fysiska mål, men det viktigaste målet har löpningen redan gett mig. Förmågan att med kroppens fysiska styrka finna inre ro och frid. Och framförallt att förlåta mig själv. Jag är inte perfekt, men det är ingen annan heller, viktigaste är att man gör så gott man kan. Förlåta och förlåtas

Spinningpass från Hell

För ett par dagar sedan blev jag väldigt inspirerad av ett blogg inlägg av Andreas Lindén http://andreaslinden.se/ Han skrev om ordet lagom, lite typiskt svenskt ord som jag verkligen aldrig har gillat, men använder själv ordet då och då. Lagom är vare sig för lite, för mycket eller perfekt. Det lamt och det är oinspirerande. Håller med Andreas fullt ut.

Något som Andreas skrev som verkligen fastnade hos mig var att om jag har tränat lagom mycket, så har jag egentligen tränat för lite. Jag brukar bli lagom trött efter ett spinningpass. Idag bestämde jag mig för att inte bli lagom trött. Jag bestämde mig för att passet skulle vara perfekt. Jag belastade hela tiden lite mer än vad jag trodde jag skulle orka, jag ökade ännu mer trots att det redan var för tungt, jag ökade tempo mer än vad jag pallade och när passet var slut så trillade jag nästan av cykeln och undrade hur jag någonsin skulle palla att ta mig tillbaka till jobbet.

Lyckoruset som befann sig efter var obeskrivlig, dels hade jag övervunnit lagom men framförallt har jag överlevt spinningpasset från hell. Desiree, välkommen till nästa nivå.

Woop woop

Lidingö Triatlhonstafett

Ja, vilken fantastisk dag det har varit. Jag har varit med på min första triatlhontävling. Det var Madde, Björn och jag som körde en triatlhonstafett tillsammans. Madde simmade, Björn cyklade och jag sprang. Vi slutade 3:a, dvs sist i vår grupp, mixstafett... :-) Men det var ett herrlag som faktiskt var något sämre än oss. Madde simmar som en gud, och bland tjejerna så var det nog bara 6-7 stycken före henne, Björn var grym på cykel, och cyklade förbi de flesta och så jag ... hm.... blev typ omsprungen av de flesta... Ja, ja man kan inte vara bäst på allt. Det är en sann utmaning att ha med mig i ett team. Jag har en tydlig självuppfattning, och gillar inte att vara i ett lag när jag vet att jag är den svaga länken. Dock är det viktigt att utmana sig själv ibland och tillåta sig att vara sämst. Jag har inga problem att vara sämst, om jag gör mitt ytteresta och att jag inte håller tillbaka andra lagkamrater. Men jag har världens bästa kamrater, så idag känner jag mig som en vinnare.

Det jag har vunnit är att jag kände att jag vill bli triatlet på riktigt. Jag var så avundsjuk på alla som körde alla distanser. Vilka idrottsmän och kvinnor! De hanterar 3 olika grenar och alla gjorde det riktigt bra. Alla gav 100 procent utifrån sina egna förutsättningar, och tiderna sträckte sig från 1:20 för den bästa till 2:54 för den som kom sist. Spelar ingen roll, alla var vinnare i mina ögon. Jag gillar kämpar glöden.

Mitt lopp gick väl la sådär. Gräsmatta och geggig sankmark är inte riktigt min grej. Benen kändes tunga, kroppen kändes tung, och det var kvavt ute. Fast jag gav aldrig upp och trots att det var slitit så hade jag så roligt. Alla var så peppande, trevliga och hjälpsamma.

Det blir träning med Stockholm Triatlhonklubb på onsdag. Då får man testa att köra alla grenar, fast väldigt korta distanser... ROLIGT! Här kommer lite bilder från dagens äventyr.

Ps, Mannen gjorde sitt personbästa på Midnattsloppet. 50:04! Stort grattis till dig, du gör din kvinna väldigt stolt. Barnen som gjorde sin premiärtävling var grymma, Patric 1:03 och Yvonne 1:06! " Kids, you know how to make your mommy smile"

Veckans träning

Måndag
Simning och spinning

Tisdag
Crossfit

Onsdag
Triatlon

Torsdag
Vila

Fredag
Löpskolning