Jag har hamnat i en konflikt situation med en vän, som har blivit så infekterat att jag inte säker på att det kommer att gå lösa, eller om vi någonsin kommer att ha möjlighet att hitta tillbaka till där vi en gång varit. Jag har analyserat och funderat, oftast när löparskorna har varit på, och kommit underfund till varför jag hamnar i den här situationen. Jag ser mig själv som en öppen person med mycket självinsikt. Jag glömmer lätt bort att hur jag ser på mig själv och hur andra ser på mig är lite olika. Jag försöker vara så ärlig jag kan, och reagerar direkt när jag känner mig ledsen, kränkt eller missförstådd. Det är det här med att reagera direkt som jag måste lära mig tygla. Jag anfaller och kränker tillbaka istället för ett lugnt ifrågasättande. Det inte bra. Saker är inte alltid som de ter sig.
Det kan bli andra gången i mitt liv, jag förlorar en person i mitt liv pga av att jag reagerar allt för snabbt istället för, som min man alltid säger, Desiree du måste lära dig att sova på saken. Allt kommer att se, och kännas annorlunda imorgon. Den första personen som försvann var aldrig en riktig vän....... men jag har mycket att förlora den här gången... tyvärr
Löpningen hjälper mig att få perspektiv på livet och utlopp. Jag har långt kvar till mina fysiska mål, men det viktigaste målet har löpningen redan gett mig. Förmågan att med kroppens fysiska styrka finna inre ro och frid. Och framförallt att förlåta mig själv. Jag är inte perfekt, men det är ingen annan heller, viktigaste är att man gör så gott man kan. Förlåta och förlåtas
.jpg)
No comments:
Post a Comment