Triathlonträning/Stockholm Triathlon

Sjöhistoriska den 22 augusti kl 19:00

Ahhhhhhh, det var det roligaste, jobbigaste och mest utmanande jag nånsin har gjort! Jag har varit med på min första triathlonträning och fick köra en minitriathlon. Det finns inte ord att beskriva hur lycklig jag var efteråt, trots att jag höll på drunkna typ 18 gånger. Det var en utomjordisk upplevelse! Jag som verkligen avskyr att bada i vatten under 30 grader (Kan intygas av alla som känner mig) Kände en kallkår stiga uppför ryggen när en av arrangörerna tog vattentempen, 19,5 grader. Förvisso har jag fått låna en kort våtdräkt av Madde, men ändå...  Det var många på träningen och när jag stod där på bryggan bestämde jag mig för att vänta tills alla startat innan jag själv hoppade i. Tefärgat, 19,5 gradigt vatten i ett akvarium med för många fiskar är rätt läskigt. Pulsen gick upp, jag fick konstanta kallsupar och det var väldigt svårt att få till andningen. Chocken när jag hamnade i vattnet. Kallt och mörkt. Kämpade som ett djur de första 225 metrarna, för att på slutet hitta en viss rytm, fortfarande dålig andning men jag lyckades simma förbi 4 damer, och det har jag ALDRIG gjort tidigare. Framförallt gillar jag känslan av min kropp i vattnet. Simmade bara med armarna, och insåg att jag har en väldans stark överkropp. Surrealistisk och häftig upplevelse.

Växlingen till cykel gick långsamt och bra. Jag hade inge bråttom utan försökte vara metodisk. Kände en viss yrsel efter simningen, men kände mig oerhört stark på cykel. Lyckades cykla om flera kvinnor och män.

Sen var det då löpningen kvar, kaxig på cykel, inte så kaxig i löpningen. Insåg att jag kanske skulle ha tagit det lite lugnare på cykel. Jag höll en så hög kadens när jag cyklade.... så när jag skulle börja springa, gick benen skit snabbt av sig självt, jag hade liksom ingen kontroll OCH mycket fortare än vad jag egentligen orkar springa. Gjorde mina 2,2 km på dryga 10 minuter.. För mig är det väldigt snabbt, och tro mig, när jag kom i mål var mina vader så spända, spända, spända.. Och jag var euforisk! Wow.. Jag har hittat hem! Triathlon. (Sen ska gudarna veta att jag gillar att flytta mycket)

Wööp Wööp

På lördag är det ITU World Triathlon Stockholm , en deltävling med världens bästa triatleter. Det ska bli jätte spännande att se live, så trots att ett spås riktig ruskväder, tänker jag trotsa vädrets makter och ta mig en glutt på hur det kan se ut på riktigt. På söndag är det alla glada amatörers dag, och då ska jag ner och heja på lite vänner som ska köra. Madde och Ignacio samt alla kända ansikten från kurser och vätternrundan som jag träffade på träningen vid Sjöhistoriska. Nästa år är det min tur! Då kommer jag att köra olympisk distans. Så är det bara... :-)