Längtar efter Martin

Det har varit en bra träningsvecka så här långt, i antalet pass räknat. Eftersom Björn hade missat första simpasset med Annie så åkte vi till Eriksdalsbadet och gick igenom övningarna som vi fick. Lika irriterat som vanligt är att Björn är en naturbegåvning och kommer om några få pass simma mycket bättre än mig. Men men livet är inte rättvist så de bara inse fakta. Jag har iallafall cyklat Vätternrundan o det har inte han...:-)

Har grymt ont i vaderna och de har inte återhämtat sig sen halvmaran. Jag tror att jag sprang i för tunna skor, men jag ska fråga Martin Andrea (min sjukgymnast) idag. Hans händer är som magi och som nyvaken tänker jag just nu bara på min timme med Martin.

Det finns många duktiga hantverkare, men ibland träffar man på personer som brinner för det de gör, och gör det riktigt bra. Det är Martin.

Hoppas ni får en fin träningsvecka trots regn o rusk!

Fattar inte att det är så kul

Alltså, att träna är roligt annars hade jag inte tränat så mycket, men att simma, att det skulle vara så hysterisk kul det hade jag ingen aning om. Vi hade vårt första träningspass med Annie igår, en glad 19årig kvinna med hjärtan målade på tånaglarna. Man kan inte bli annat än förälskad. Gruppen hon ska träna är väldans ojämn, visa har gjort Vansbro på under 50 minuter och andra har aldrig tagit ett crawltag i hela sitt liv. Själv ligger jag i mitten. Crawlar men behöver lära mig tekniken för ett effektivare simstil.

De var 3 som var avancerade och vi var 4 som var nybörjare. En av de duktiga klev av, vet inte riktigt varför men jag anar att vi nybörjare drog ner glamoren att ha en privattränare en aning... :-)

Jag har fått övningar att träna på inför nästa session. Armar raka över huvet i 1 minut om dagen, rakarmbåge ur vattnet, och upprätt hållning ungefär som när man löper. Känns lite som att lära sig köra bil, grymt mycket att tänka på. Men jag känner att jag utvecklas varje simpass. Jag har ju en egen Madde oxå. Tänkte försöka simma 2-3 dagar i veckan undertiden vi har Annie och innan seriösa löpträningen börjar inför Maran 2013.

Så, kl 03;55, ska försöka mig på några timmars sömn. Hej....

Helt ok, träningsvecka

Summeringen av förra veckans träning måste ändå beskrivas som helt ok. Missade cykling på lördag, men jag vägrade att ta fram cykeln i skitvädret som varit. Tycker inte att det så där jätte kul att putsa cykeln efteråt. Utblev gjorde även Crossfiten i fredags, men som min kära kollega o vän sa, för dig är det en större utmaning att avboka ett pass. Valde att gå på en trevlig lunch med en trevlig person istället.

summering:
mån -powerwalk
tis - simning
ons - crossfit
tors - vila
fred - vila
Lörd - löpning
Söndag - simning

Idag är det en spännande dag, ska äntligen få lära mig simma av ett ultra proffs, har längtat efter den här dagen länge. Vi ska mötes upp vid Eriksdalsbadet kl 18:00. Heja heja

Veckans planerade pass:

Mån - simning - träning
Tisdag - crossfit
onsdag - löpning
torsdag - simning/vila
fredag - crossfit
Lördag/ Sim - cykel - löpning
Söndag/Sim - cykel - löpning

Har Svenskarna blivit alldeles galna?

Platserna till Cykelvasan tog slut på 26 minuter. Helt otroligt. Min man hade visserligen ställt väckarklockan på 09:00, för att inte missa att anmäla sig, men att platserna skulle ta slut på 26 minuter hade nog ingen gissat. Vad är det som gör att det blir sådana hype i Sverige? Det är trots allt ett cykellopp i skogen i ett pyttelitet kungadöme i norr och vem vet hur man mår ett år från nu. Ett år innan? Det är inte direkt New York Marathon vi pratar om. Va skönt det skulle vara om man fick möjligheten att vara spontan och kliva på olika utmaningar adhoc. Nu måste allt planeras minutiöst. Marathon, tjurrus, vätternrundor, vasalopp, cykelvasor, Midnattslopp..... Herre gud, vad jag blir stressad. Nu måste jag anmäla mig till gud vet allt bara för att säkerställa ifall jag vill göra nåt kul nästa år. Det typ Hässelbyloppet det går vara spontan till, hur kul e det? "Hi dad, I have a 10k race in October, you know Hasselbylappet?" Nä, inte så där vansinnigt sexigt faktiskt.... Värst av allt är att det förmodligen inte ens går att vara spontan till den länge till.

Om jag nu ska sluta gnälla, så är det trots allt bra för folkhälsan att Sverige börjar röra sig mer. Nästa cykeltävling bör etableras i Västernorrlandslän, där det finns fantastisk natur, bra mat och supertrevliga människor.

Vad är din nästa utmaning?

Simma... äntligen

Ja!

Nu ska jag äntligen få lära mig att simma ordentligt. Min fantastiska träningspartner Madde har ordnat så att Annie Thorén Svensk guldmedaljör ska lära oss damer och Björn att simma. Jag är fortfarande hög, efter halvmaran och allt känns bara så roligt. Jag har fokus i sikte och det är väldigt mycket spännande som kommer att hända här framöver. Stockholm Marathon - Triatlhon sprint/olympisk - Ironman. "Förväntansfull är den perfekta beskrivningen" Cykel och löpning funkar bra. Jag är inte världens snabbaste men jag är uthållig. Snart kommer även simningen att funka bra. Hoppas jag. Jag kommer inte att ha bråttom, men jag tänker genomföra allt. Viktigaste nu är att jag får behålla hälsan och att jag tappar dom där fruktansvärda extrakilona som bara blir fler för varje vecka. Jag är försiktigt positiv att trenden har vänt. Det måste den... hmmmmm NO MORE SUGAR

Träning vecka 38

Måndag - powerwalk/vila
Tisdag - simning
Onsdag - Crossfit
Torsdag - Vila
Fredag - Crossfit
Lördag - Cykelpass
Söndag - Powerwalk/vila

Lite bilder varav den ena är tänkvärd. Ge vänner och bekanta som är väldans starka en omtanke ibland.

Inspiration

Jag fick värsta inspirationen av halvmaran i helgen. Det är inte bara halvmaran som har inspirerat utan jag har hittat en fantastisk samtalscoach. Jag är en typisk på eller av personlighet så för mig är det viktigt att ha någon att prata med. Att hjälpa mig hitta balans i allt det jag företar mig. För första gången på väldigt länge så känner jag ett lugn inför både min träning och viktminskning. Skönt.

Jag är laddad och jag är på gång. Björn och jag har funderat lite över vilka tävlingar vi planerar inför 2013. Vi kommer att avsluta 2012 med Hässelbyloppet, där jag har ambitionen att göra PB. Det skulle vara riktigt nice faktiskt.

Så här tänker jag just nu inför 2013

Stockholm Brantaste ?
Triatlon sprint - Karlstad ?
Stockholm Marathon - anmäld
Midnattsloppet - ?
Vansbrosimmet ?
Riddarfjärdssimningen ?
Stockholm Triatlon - Sprint/olympisk distans ?
Stockholm Halvmarathon - anmäld

Viktigaste är dock att satsa mer på triatlon, målet är en Ironman så småningom. Igår var första dagen på mina nya satsningar. Jag ska ta hand om Desiree och vara väldigt snäll. Känns fantastiskt spännande just nu!

Idag måndag är det vilodag men jag tog en liten powerwalk med mitt morgonsällskap Alfie, världens gladaste hund. (Hundvakt)

DN Stockholm Halvmarathon

Kl är 05:40 på morgonen och jag kan inte sova. Benen är stumma och jag ligger och funderar över gårdagens lopp. Det ingen idé att ligga och vrida sig i sängen utan det lika bra att skriva av sig. Så här sitter jag, i min soffa med en kopp nygjord kamomille tee.

Loppet igår kommer att gå till historien som min värsta pannbenslopp. Jag har varit förkyld och helt ärlig var jag inte frisk nog för att springa. Pratade med mamma innan loppet och lovade henne att kliva av om det inte kändes bra.... hmmmm.. det var svårare att bryta än jag trodde, eller ska jag säga det gick inte alls.... :-)

Vädret var topp, och jag var laddad. Björn och jag åt ca 3 timmar innan start en omelett med massor av godsaker i så uppladdningen var helt perfekt. Energin räckte hela loppet. So far so good.

Vid start kände jag att jag hade spritt i benen och tyckte att det skulle bli grymt kul att springa. Visste att jag tränat för lite, samtidigt som jag vet att jag är uthållig. Mitt mål var att köra mitt 6 minuterstempo, och gå ca 1 minut vid varje vätskekontroll. Och det gjorde jag i princip de första 15 kilometrarna. Mitt största problem var att min puls konstant sköt upp i höjden. Jag kom snabbt över 170 i puls, vilket inte alls är bra. Jag ligger normalt på 145 - 160 vid långlopp. 170 - 185 är min puls vid korta snabba intervaller. Jag visste snabbt in på loppet att jag inte alls var i form. Hade svårt att få ner pulsen och kom aldrig under 160, inte ens i nerförsbackarna. Vid ca 12 kilometer fick jag yrsel och svårt med andningen, då gick tankarna till att bryta. Jag var nära målområdet och kände att nej, det här är inte helt bra. Lugnade mitt tempo något och tänkte på bryta bryta bryta. Klarade inte att bryta, det är inte så lätt som det låter. Kom tillbaka till ett okej flyt men vid 15, 16 km börja det att krampa i vaderna, ordentigt. När jag var liten hade jag problem med sendrag, och det var precis samma känsla, som att sendrag var på gång. Stannade, stretchade, gick, sprang, stannade, stretchade, gick, sprang. Så såg mitt lopp ut de sista 4-5 km. Jag hade så pass bra tid så jag tänkte äsch, jag fullföljer loppet ändå, det kommer att bli ungefär samma tid som förra året. Vilket det oxå blev. Hade jag sluppit krampen hade jag klarat mig under 2:10 vilket hade varit underbart. Men jag måste ärligen säga att jag är JÄTTE nöjd med mig själv. Jag gjorde det trots alla odds. Och min löpning har utvecklats mycket det senaste året. Det kanske inte syns på sluttiden, men förra året tyckte jag att det gick jätte bra, i år gick det inte alls bra, men ändå har jag på snudd samma tid. Det säger allt.

Allt har sin tid

Det var ett tag sen jag bloggade ordentligt. Känns att sommaren är över. Happy har massor av aktiviter, mycket på jobbet, födelsedagar och alla dessa förkylningar. Ambitionen har varit hög gällande både träning och viktminskning och allt har slutat i plattfall.

Idag är det Halvmaran Ha ha ha ha, sitter faktiskt här och ler. Jag har gått upp i vikt istället för ner, jag har varit förkyld och jag har inte tränat löpning i närheten av så mycket som planerat. Vet inte om det här är rätt beslut, men jag tycker att Stockholm halvmarathon är ett av de roligast lopp jag någonsin sprungit. Hoppas jag inte förstör känslan idag men jag kan helt enkelt inte låta bli. Tänker att ta det lugnt och njuta.

Strategi för idag är att gå max en minut vid varje vätskekontroll, lyssna på bra musik och njuta av det vackra vädret. Ha mig i era tankar så lovar jag återkomma och berätta hur det gick. I am shitty nervous... :-)

SJUK

Det är inge roligt just nu. Jag är tok förkyld och med det, väldigt låg. Dels för att jag inte vill missa halvmaran på lördag, och dels för att jag inte har tid att vara sjuk.

Idag ska jag jobba hemifrån, och försöka att inte stressa upp mig själv allt för mycket. Man blir sjuk ibland. så är det bara. Så alla ni där ute, hoppas att ni får en fantastisk träningsvecka. Give it what youve got, as always!

Vi hörs sen!

Nervpirr

Igår var en bra dag. Kände mig glad o inspirerad, och jag hade fått mycket gjort på jobbet. Vädret var på topp o jag bestämde mig för att ta en löptur. Det blev 8 km i ett något långsammare än vad jag hade tänkt mig, fast jag är glad att jag kom ut. Det är bara 12 dagar kvar till halvmaran och det dags att lägga upp sista strategien. Låter så proffsigt, men just nu är strategin att ta mig runt, punkt slut. Jag har accepterat att jag inte är i lika fin form som förra året, men jag får se det lite som ett mätverktyg, uppladdning inför Stockholm Marathon 2013. Var står jag nu och var behöver jag vara sen.

Inför årets sista tävling:

Tisdag crossfit
Onsdag 10 km
Torsdag vila/sim
Fredag vila
Lördag långpass/ sista
Söndag cykel/cf

Sista veckan vila/ uppladdning
Måndag vila
Tisdag löp
Onsdag lättlöp

Torsdag/fred VILA
Lördag- hjälp...:-) Stockholm Halvmarathon

Jösses va nervig jag börjar bli..:-)

Skit träningshelg

Min ambition är att passa på träna ordentligt på helgen, då man verkligen  har tid. Den här helgen var nog min i särklass sämsta träningshelg. Lördag morgon lyckades jag med 1100m simning och idag när jag skulle göra mitt långlöppass, gick det inte alls. Lyckades genomföra 8 kilometer, och det var mest jobbigt och gjorde ont. Ingen löpglädje där inte, snarare... va faan håller jag på med.... känsla.

Sista 2 veckorna har motivationen varit låg. Jag är en känslig person och när allt i mitt liv inte är som det borde vara, tappar jag driv. Det inget allvarligt, familj och jobb är fantastiskt men jag har en personlig fråga som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det har påverkat mig för mycket. Den här helgen har jag tagit några viktiga beslut. Träningen ska vara rolig och jag ska inte fundera så mycket på det som inte fungerar i mitt liv utan njuta av det som faktiskt funkar.

I lördags var det fest i min box. CrossFit Solid fyllde 1 år. Det var så roligt att träffa alla träningskollegorna i mer avslappnade förhållanden och lära känna vissa på ett djupare plan. Dessutom fick vi lite show och skönsång av Calle, Rennie och Jocke. Dessa herrar är riktigt begåvade. Jag gillar min box, det är ett fantastisk gym och nu när jag har lärt mig att anpassa träningen efter min förmåga har jag inte skadat mig. Bestämde mig för att köpa ytterligare ett årskort. Inte för att jag tränar Crossfit så himla ofta, men för att jag vill vara en del av den fantastiska familjen. Efter halvmaran kommer jag att köra CF 2 ggr i veckan.

Ända sen jag återupptog bloggen, hade jag uttalade mål. Ett av dem var att tappa minst 5 kilo innan halvmaran. Hur har det gått? Inte alls snarare så har jag blivit fetare..... Det har inte alls gått bra, men imorgon är det en ny dag och då försöker vi igen. Och så länge jag är frisk, tänker jag ta mig mod och springa extra kilona till trots. Det kanske blir en sämre tid än förra året.... Men jag är FAKTISKT nikotinfri, det ska inte underskattas. Jag ska vara snäll mot mig och gratulera mig själv för jag lyckade bli giftfri.... See ya soon