När Martin började klämma på mina muskler så undrade han "Men vad TUSAN har du gjort? Du är ju låst överallt..." Stolt som en oxe säger jag att jag har börjat min nya träningsliv och första veckan tränade jag 2-3 pass om dagen, då jag märkte att kroppen inte orkade har jag gått ner till ett pass om dagen. Han tittade på mig och undrade om mina vilodagar. Jo men jag simmar på måndagar och powerwalkar 1 dag i veckan, det mina vilodagar.... Han titta på mig igen länge, med uppgiven blick och till slut sa han "Desiree, du vet bättre, nu är du bara barnslig" Jag kontra med att powerwalka är faktiskt inte att träna. Nähä säger Martin, "Hur långt går du och hur länge är du ute?" Jag tänkte ljuga först men kom på att jag bara ljuger för mig själv och svarade "drygt 7 km och ca 1 timme". Desiree, det är att träna. Han fortsatte att han ville att jag ska vila en dag efter 3 träningsdagar, för att kroppen ska hinna återhämta sig och inte brytas ned. Jag försökte verkligen få honom att inte se simning och powerwalks som träning, men mina försök var lönlösa. Det slutade med att jag lovade Martin att jag ska vila var 4:dje dag. Så idag tisdag, måste bli vilodag, det bestämde jag igår. Jag berättade för min man vad Martin hade sagt, och Björn tyckte att det lät sunt. Bra, tisdag = vilodag.
Eller ??? Imorse(tisdag) kl 05:15 börja det spritta i benen och jag kunde inte sova. Försökte somna om i 10 minuter, men det gick inte. Herre Gud tänkte jag, här kan jag inte ligga. Jag kan gå en långsam promenad runt Djurgården. Det är väl ändå inte att träna. Så jag smög sakta ur sängen och tog på mig mina träningskläder, och smög ut genom dörren. Frihet tänkte jag. Nu ska jag gå och le åt alla och se hur många leenden jag får tillbaka(Det var inte många... tyvärr....tror att folk blev mest rädda och undrade vad det var för morgonpigg dåre som går runt och ler). Det gick bra att gå lugnt en stund tills nån liten snygg snärta gick om mig på Narvavägen. Designerglasögon och rosa läppstift. Nä tänkte jag, det här går bara inte.......
7,4 kilometer och en knapp timme senare smyger jag mig in och där står min man och glor på mig. Desiree, det är din vilodag säger han. Hmmmm, men jag tog bara en lugn promenad runt Djurgården, kunde inte sova...... svarade jag och försökte se så oskyldig ut som möjligt. Björn replikerar, "Desiree, det droppar inte svett om dig där du tar en lugn promenad....
Nä, så är det, men jag ska verkligen skärpa mig och planera in mina vilodagar hur än svårt det är.
5 comments:
Så sant så sant. Du är sämst i världen på att lyda orders. Tro mig, jag vet. Å andra sidan har du svart bälte i envishet.
Älskade make, du är inte så bra på det du heller. Lyda orders alltså....:-) envis e du oxå, men jag älskar dig till döds!
Queen Blomberg: din KROPP måste få vila om du ska utsätta den för så mycket. Idag är MIN vilodag och jag sitter hemma och gör absolut ingenting. Jag ska iofs in till stan och gå runt lite men inte så jag svettas. Har sett många vänner som bara kör o kör utan att vila och skador, sjukdomar o annat kommer som ett brev på posten. OM INTE så kan du till och med försämra dina resultat istället för att förbättra dem.
Jag har att par vänner som kör athletic fitness och deras vilodagar är att inte göra nått! alltså inte ens jogga till bussen. (Fast det dom kör är lite överdrivet, enligt mig) =)
För att du ska bli starkare, snabbare, bättre teknik, måste du bli först bli bättre på att respektera din kropp och vila. Lika hårt som du kan köra slut på den lika "hårt" måste du kunna vila.
så... =) kram!
Haha, du är rolig Desiree :D Kul att du inte kan låta bli. Jag önskar att jag också kände så men just nu tar det mest emot för mig.
Det blir ordning på torpet sen när Andreas "tar över" din träning ;D
Ignacio, jag hör vad du säger och kommer att vila helt nu på torsdag och fredag. Ser fram emot det till och med. Tack för dina ord och att du bryr dig.
Ida, jag är så glad att Andreas är din pojkvän och inte min... hahahahaha... Känner mig nästa rädd för november... Jag behöver ordning på torpet. Och jag tycker att du måste ut och löpa! När jag var på träningcamp var det underbart att du fanns som backup och kunde vara med oss som vill ta det lite lugnt. Se det som att du blir oumbärlig för medföljande familjemedlemmar som oxå vill träna men inte på Andreas nivå.
Post a Comment